Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-21 10:27

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/blohmsblogg/2014/06/24/tank-om-lasse-lagerback-hade-ratt/

Blohms blogg

Tänk om Lasse Lagerbäck hade rätt?

Ur led är tiden när mina ishockeyälskande lunchvänner plötsligt börjar snacka VM-fotboll. Normalt brukar de här personerna plocka fram sina mobiltelefoner och börja pilla på dom, eller gå iväg för att hämta ett par brödbitar till, när jag och en annan kille ger vår syn på de senaste matcherna. -Grymt bra underhållning, sa nu en av hockeykillarna idag. Han har till och med suttit uppe på nätterna för att kolla. Det brukar annars enbart vara vigt för NHL-slutspelet. Men nu var det grymt och jag undrade vad som hänt. -Jamen det händer ju lite nu, sa han då. En massa snygga mål. Spelet rakt mot mål. Inget sånt där italienskt tjafs där dom ligger hela tiden.

Jag är nog inte mannen att göra någon sorts psykologisk djupanalys om det här men tänker ändå att när  antifotbollskillar helt plötsligt blir glada och lyckliga av fotboll då har någonting hänt. Som fotbollskille har man ju ibland för att jävlas pratat om ishockey som en sport för de ytliga idrottsmänniskorna som bara vill ha pangbom i sargen, pucken ner i rundeln, in framför kassen och skjut som bara fan. Rakt på. Enkelt och lättförstått. Fotbollsfolket har alltid menat att för fotboll krävs det mycket mer. Ett långsamt analytiskt öga som kan se njutning i en 0-0 match nästan utan målchanser. Kanske är det så. Att VM har varit lite av NHL-hockey under gruppspelet. Holland som stänger defensiven, skickar upp bollen mot Robben och Van Persie som bara kör. Costa Rica stänger till i defensiven och drar iväg vid bollvinst. Mexiko, Iran, USA och till viss del även Colombia och Chile. Täpp till, vinn bollen, fram med den på offensiv planhalva, in med bollen mot mål och fyll på med folk. Snabbt, rappt och på många sätt underhållande.

Världen var trött på bollhållande Spanien som varit norm under så många år. Flera av de andra bollhållande lagen har haft det trögt rent spelmässigt. Till exempel Argentina, Belgien, Italien och Japan. Även i Sverige har "possession football" varit det man eftersträvat under många år. Malmö FF är det mest framgångsrika laget med det spelet och förbundskapten Erik Hamrén vill gärna vara det men har väldigt svårt att få till det. Teknik, passningsspel och att äga bollen så mycket som möjligt är saker som svenska tränare fokuserat mycket på. Även vi journalister har fokuserat mycket på det  som ansetts som det vackra internationella spelet och hyllat Malmö FF där dom styr sitt eget öde. Men tänk om Lasse Lagerbäck hade rätt. Tänk om han var före sin tid med en tight defensiv med hängslen och livrem och endast hugga på motståndarnas misstag. Snabbt i djupled, snabba avslut och sen tillbaka till basen.

Fast och andra sidan finns det inget nytt under solen. Allt har gjorts förut. Det visade Anders Lundqvist i den här tidningen i sin utmärkta artikel om världsfotbollens olika taktiska system genom tiderna. Vill man fördjupa sig ännu mer kan man göra det i boken "Inverting The Pyramid-The History of Football Tactics skriven av Jonathan Wilson. Trenden så här långt i VM handlar i alla fall om den snabbaste vägen till mål och mål har det blivit och alla jublar för visst är det kul. Igår läste jag en tweet om att USA:s match mot Portugal hade fler TV-tittare än en genomsnittlig NFL-match förra året. Det är i sådana stunder man börjar fundera. Är det ett bra betyg för fotbollen eller är det det slutgiltiga klivet in i mammons amerikanska businessvärld av underhållningsindustri där någonting måste hända hela tiden. Klappa händerna när jumbotronen säger det, käka popcorn och jubla vid mål efter mål efter mål…