Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-22 15:13

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/bokbloggen/2008/10/13/le-chercheur-dor-399/

Thentes bokblogg

Le chercheur d'or

I helgen läste jag om JMG Le Clézios roman Skattsökaren som stod i bokhyllan och luktade azurvatten och sockerrör. Den är fortfarande väldigt bra. Vad som framför allt slog mig var hur ofransk den känns, faktiskt, om man av typisk fransk romankonst väntar sig - och det gör nog jag - ett kyligt och ofta uppfriskande drag av distans.

Skattsökaren känns mer brittisk eller nordamerikansk. Lite av Bruce Chatwins illa dolda sentimentalitet - och detta sagt i positiv bemärkelse. Bra berättare arbetar med stämningar först och främst, och Le Clézio bygger sin roman på den egna släktberättelsen och lyckas träda in i sin farfars pojkkropp.

Vi är i en paradisisk barndom på ön Mauritius, fram till dess att den stora orkanen sveper bort alltihop. En nedärvd skattkarta kommer att spela en stor roll för berättarens senare öden, men vad jag minns och fortfarande kommer att bära med mig är just romanens första del, paradisdelen, med hettan, djungeln, havet, sockerrören och de illustrerade tidskrifterna på vinden.

En annan sak är att Skattsökaren är så omfamnande, lättillgänglig. Det finns ingen som helst anledning att skygga för fördomsfulla Nobel-hatares trötta generaliseringar.

Översättningen är gjord av Ulla Bruncrona:

Jag lyssnar till berättelserna, till ländernas namn, Afrika, Tibet, Söderhavsöarna: det är magiska namn, för mig är de som stjärnornas namn, som stjärnbildernas teckningar. När jag på kvällen ligger i min tältsäng lyssnar jag till dånet från havet som väller in, till vindens brus i kasuarinornas blad. Då tänker jag på alla dessa namn, det känns som om natthimlen öppnade sig, som om jag stod på ett skepp med svällande segel, som på ett ändlöst hav stävade mot Moluckerna, mot den stora Australbukten, mot Fidjiöarna och Moorea. Innan jag somnar ser jag himlen från skeppets däck så som jag aldrig tidigare har sett den, ofantlig, djupblå över det fosforlysande havet. Jag rör mig sakta mot horisontens andra ände, jag svävar mot Jakobsstaven, mot Södra Korset.