Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-28 17:31

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/bokbloggen/2008/10/15/en-nad-att-stilla-bedja-om-408/

Thentes bokblogg

En nåd att stilla bedja om

Min sista bokmässa överlevde jag om än inte moraliskt så knappt. Nobelpriset i litteratur är avätet och smält och lugnet har lagt sig på den fronten.

Men nu på måndag kommer ytterligare en prövning i och med utannonseringen av de nominerade till Augustpriset. Så då måste man som vanligt stormläsa det man har missat för att hänga med i diskussionssvängarna.

Jag tror mig minnas en tid i det dimmiga förflutna när jag kunde säga att ”nej, jag stannar hemma ikväll och kurar ihop mig med en konjak och en bra bok”. Detta att läsa en bok var mer eller mindre liktydigt med att larva in sig i en ögonblinksvarm kokong och spricka fram, renad och rik, på andra sidan slutkapitlet.   

Men icke så i dessa tider av rationaliseringsinducerad prestationsmaximering och hysteriska bok-events. Faktiskt känner jag mig mer som Charlie Chaplin vid löpande bandet i Moderna tider, än ett 1800-talsstick av en gemytlig privatbibliotekarie försjunken i en länstol, en roman och en vådligt tjock dimma av piptobak.

Så jag funderar på att inrätta Försjunkenhetspriset till August Stindbergs minne, som skall utdelas till en förtjänt akutläsare och bestå i en veckas garanterad isolering, en back konjak samt frid från alla förbannade bokspektakel.

Alla ni som fattade Munch-referensen där, är meriterade.