Förlaget Asgamen flaxar till igen

Den regnruskiga tisdagen kom med usla nyheter för alla er som trott att bokläsande gör oss till bättre, godare människor. 

Vad å andra sidan mig anbelangar blev jag inte alls förvånad av beskedet att det megalomana Albert Bonniers förlag har snutit Roberto Bolaño från det lilla förlaget Tranan. 

Det var Tranan som introducerade Bolaño i Sverige, strax innan hans namn viskades fram över hela världen, inte bara den spanskspråkiga, av bedårade läsare.
Det är Tranan som har givit ut två av hans böcker i utmärkt svensk översättning – först De vilda detektiverna (2007) och sedan Om natten i Chile (i vintras).
Flera titlar stod för porten och äntligen hade lyhörda Tranan hittat en rejäl succéförfattare att underlätta finansieringen av den övriga utgivningen. 

Tranan har funnits sedan 1992 och är specialiserat på översatta titlar från de delar av världen vi sällan eller aldrig möter i litterär form, det vill säga snart sagt samtliga utom USA och England.
Sedan 2006 ger Tranan också ut barnböcker från hela resten av världen, under namnet Trasten. 

Alla mindre förlag behöver någon mer eller mindre storstjärna som drar in pengar. De flesta satsar på att lansera en eller annan potentiell ny deckarstjärna som retar kräkrefkexerna på mer känsliga läsare.
Tranan satsade på Roberto Bolaño för att han var bra.
För att de skulle givit ut honom även om han inte sålde så värst. 

Men det har han gjort.
Och förlaget Tranan har förmodligen sett fram emot något mindre plågsamma ekonomiska förhållanden. 

Och då kommer förlaget Asgamen med sedelbunten. 

Jag var rätt övertygad om att det skulle hända, redan när jag läste och recenserade Bolaños sista, ofullbordade roman 2666 i engelsk översättning.
Men på Tranan var man inte så orolig. Det tillhör inte god sed att stjäla andras surt odlade levebröd sådär.
Menade man.

Visst....

Inte ens i den kriminella gängvärlden gör man så. Man klämmer de små affärsidkarna på några procent för beskydd.
Säkert hade Bonniers kunnat komma överens med Tranan om att det fattiga förlaget betalade en summa till det flottfeta förlaget för att få behålla Bolaño. 
Men förmodligen vill man på Asgamen se till att också förnedra idealisterna rejält.
Man vill se dem gråta.
Och kalla det för bara bissniss. 

Om Tranan hade slarvat med översättningar, distribution, ekonomi och annat, så hade där ju funnits laga skäl att rädda den svenska utgivningen.  
Men det har Tranan inte gjort.
De har skött Bolaño föredömligt i vackra volymer och sett till att ge ut en pocketutgåva av De vilda detektiverna när intresset ökat.
Ingen kan säga att ett megakorporativt förlag kan "göra mer för att tillgängliggöra ett angeläget författarskap" eller vad det nu är för mediatränat skitsnack såna där rövarbaroner brukar kväka ur sig.

Nej, detta är sannerligen bara bissniss – eller vad man nu kallar det när en snorrik gubbdjävel spöar ett förskolebarn och snor hennes glasspengar. 

Avslutningsvis vill jag understryka att jag inte alls vill uppmana någon att ställa sig och pissa på ytterdörrarna till Albert Bonniers förlag (Sveavägen 56) eftersom det är illegalt.
Men jag hade förstått om någon ändå gjorde det.

Ulf Erikssons profetiska essä om Bolaño och 2666 i DN
Min betydligt mindre begåvade recension av 2666 i DN