Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-09-24 02:59

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/bokbloggen/2009/08/30/den-frivola-anvandningen-av-ett-begrepp-4512/

THENTES BOKBLOGG

Den frivola användningen av ett begrepp

Ett epitet man måste vänja sig vid att stå ut med om man tillhör den klena skara som hellre läser en roman än baksidan på ett paket Kalaspuffar är: snobb

I ordningens namn vill jag nu påpeka att begreppet snobb ursprungligen inte alls betecknar romanläsare, besökare på Moderna museet eller ens personer som förmår sätta samman en mening bestående av fler än fem ord, varav några eventuellt minst trestaviga. 

En snobb är per definition en person som saknar täckning, helt enkelt. En kulturell/social falskmyntare. 
Man är inte en snobb för att man anser att Marcel Proust är en av 1900-talets mest betydelsefulla författare.
Däremot är man förmodligen en snobb om man deklarerar att Marcel Proust är en av 1900-talets mest betydelsefulla författare - trots att man aldrig har läst Proust och knappast någon annan av 1900-talets viktigare författare heller utan egentligen föredrar ”Allsång på Skansen”, men sett i SvD att Proust kallats en av 1900-talets mest betydelsefulla författare. 


Där finns en skillnad. 


Snobben har inga egna åsikter, utan anammar opportuna övertygelser från individer och grupper som han eller hon vill identifiera sig med.
Snobben tar genvägen, och hoppas kunna komma undan med det.
Han och – framför allt – hon, är av flera skäl ganska vanlig i de övre sociala klasserna och framförallt bland klassresenärerna, men sällsynt i de undre sociala skikten, där sådant som ett Proust-intresse är lika övertygat som underbyggt.

En synonym till snobb är bracka.

Men jag misstänker att begreppet snobb kommer att ändra betydelse i Sverige.


Mycket snart kommer det att betyda: person som föredrar att läsa en roman av Marcel Proust snarare än att bänka sig framför ”Allsång på Skansen".
Personligen kommer jag i så fall att vidhålla min snobbism hela vägen till det flammande bålet.

[Addendum: Björn Östbring formulerar dilemmat bättre än jag