Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-10 15:20

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/bokbloggen/2010/06/14/din-guide-till-brollopsfesten-7534/

Thentes bokblogg

Din guide till bröllopsfesten

Allting som är stort är tråkigt.
Det är vad jag har kommit fram till efter att ingående ha analyserat mig.

Jag säger inte att jag har rätt, men inte heller att jag har fel. Det bara är så att företeelser som tråkar ut mig har det gemensamt att de är stora. 

Stieg Larssons böcker, Lady Gaga, Phuket, Twitter, VM i fotboll och det kungliga bröllopet. För att nämna några aktuella exempel. 

Positiv självanalys: mitt kompromisslösa förordande av pluralism framför en enhetskultur.
Negativ självanalys: min paniska skräck för massor och allt vad de brinner för, från häxprocesserna till det tyska valet 1932 och Kanal 5:s programidéer. 

En sak jag har grunnat på i och med det kungliga bröllop alla för tillfället måste prata om, är den svenska monarkins ventilfunktion. 
Vi vet ju att detta med monarkin är ett dilemma för den svenska socialdemokratin och vi förstår mycket väl varför. 

Friare vänsterdebattörer – ta Göran Greider till exempel – har ännu inte riktigt fått ihop det där, utan fortfar att omtala monarkin som den styggelse i den moderna demokratin den ju faktiskt är. 

Ah… men vad de mer gråfärgade pragmatikerna på vänsterkanten har insett är att det framför allt är deras väljare som värst kacklar om den heliga familjen. 

Visst, vi har den komiska inhemska näringslivseliten och den tragiska, svenska varianten av adel (personligen vägrar jag acceptera någon adelsfamilj med kortare släktträd än Thurn und Taxis) som med smaklösa köpenamn fjäskar omkring för hovet av gudvedvad för anledning… …

Men det är framförallt Folket som älskar den kungliga familjen och i förlängningen monarkin. 

Min teori är att vi har att göra med samma sorts ventilfunktion som tidigare även Disney, Abba och Barbie har stått till tjänst som för svenska radikaler. Ända sedan Engels och Bakunin har ju Massan varit ett problem i det att den inte har förmått begripa sitt eget bästa. 

Inga ideologer med självbevarelsedrift har velat klandra Massan.

Istället har man – såsom också senare, i övrigt skärpta tänkare som Adorno och Althusser – slagit knutar på sig för att isolera de där djävulska kapitalistiska mekanismer som så intrikat  lurar Massan till usla politiska övertygelser och dålig smak. 
Det är mycket praktiskt. Men ganska sorgligt också, eftersom det är frågan om så tydliga projiceringar. 

Så när de säger: störta monarkin!!
Så vill de säga: det är ju själva fan att ni ska vara så satans djävla dumma i huvudet att ni inte fattar vad ni står och viftar med vimplar för. Gack sta till en ABF-kurs!! 

Det senare är att betrakta som mindre bra valtaktik.
Det förra också. 

Det är precis som det var med julaftonen som institution den gången några tappra demonstrerade mot konsumtionshysterin eller nåt utanför NK.
Det var NK och kapitalismen man hötte nävarna mot. Folket hade man klokt nog sedan länge givit upp om. 

Min åsikt om den svenska monarkin är redan kungjord.
Jean Baptiste Bernadotte köpte en gång kungakronan för priset av vår statsskuld och ett juste nätverk.
Gör om det.
Sälj kronan till Bill Gates, Ingvar Kamprad eller någon och sälj den dyrt

Så klarar vi välfärden.