Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Thentes bokblogg

Men nu måste vi odla vår trädgård

Härmed tvingas jag tillkännage jag att interaktivitet i form av läsarkommentarer inte längre är välkommen eller ens möjlig i samband med denna blogg. 

Flera har konstaterat att bloggkommentarer är det mest övertygande argumentet mot demokratin sedan Platons, och jag håller med.  

Vad som mest har förvånat mig är hur somliga kommentatorer hänger kvar år efter år bara för att hata. Och inte ens hata på ett intressant och kreativt sätt, utan i bästa fall irrelevant, poänglöst, obegåvat, högstadiemässigt och tonårsmasturbatoriskt. 

Ändå är det inte de uttalade hatarna som förpestar mest, ty de har ändå en sorts målinriktning.
Det är snarare yxskaften som tar kål på mig. Pubertala monster eller bara rätt och slätt evolutionistiska misstag som helt enkelt inte begriper vad de läser.  

LUS 12, för att tala skolpedagogik. 

De är precis lika stora tillgångar som de högljutt aggressiva fyllon som slår sig ner vid ens bord och får mord i blicken när man inte visar tillbörligt intresse för deras outhärdligt tjatiga Bukowski-, Cornelis- eller Hemingwaydyrkan. 
Saken är den att man i det fysiska kan byta bord, gå därifrån, hitta ett nytt ställe.
Men på min blogg är jag fast med de förbannade ältarna, som ser det som någon sorts mänsklig rättighet att få korka ner alla möjliga sammanhang och ogenerat vädra de komplex som bara är alltför tydliga för alla utom de själva. 

Det är en uppgift för BUP, tålmodiga doktorander i psykiatri samt så småningom kriminalvården att fånga in de figurer som fixerat sig vid att hänga på andras bloggar som svampinfektioner – men personligen känner jag mig mycket, mycket, mycket långt ifrån den sortens välvilja eftersom de förhårdnader vi talar om oftast är myndiga. 

Ja, faktiskt. 

Det finns alltför mycket alltför åtalbart att säga om de högljuddare delarna av den svenska bloggsvansen och den slutliga lösning man ofta känner sig manad att initiera.
Men jag har en Ansvarig utgivare att ta hänsyn till så jag nöjer mig med antydningar. 

Man får emellertid tillerkänna de kliande parasiterna det, att de lyckas stänga forum efter forum med sin blotta närvaro.
Det som gör dumheten till en så suverän bunker är ju dess själva dumhet. Ingenting rår på den som ingenting begriper – och om han får digitaldemokratiska möjligheter att försämra världen så gör han naturligtvis det, i övertygelsen att han bidrar med något. 

Men inte här.
Inte nu längre. 

Ordspråket säger ju: argumentera aldrig med en idiot, ty han kommer bara att dra ner dig till sin egen nivå och vinna på sin större erfarenhet.
Det är detta jag är så medveten om, men ofta glömmer. Det är den där lilla journalistiskt/pedagogiska resten som trots alla år är kvar i mig. Jag glömmer bort vad det är för krafter jag har att göra med och går och tänker på hur jag skall bära mig åt för att förklara diverse metaforer, ironier, analogier, pastischer, hyperboler och referenser.
Det kräver alltför mycket energi vars avfall har orimliga halveringstider.  

jag kan låta bli att kryssa den ruta som säger ”tillåt kommentarer” och det tänker jag alltså göra hädanefter. 
Tack till er som har rättat mig, fyllt på med värdefull information, argumenterat med eller mot på ett relevant plan eller bara tyckt att bloggen var värd er tid. 
Jag lämnar framgent öppet för kommentarer ett par gånger i månaden.  Det går också bra att maila på jonas.thente@dn.se eller skicka gammelpost till DN, Kulturredaktionen, 105 15 Stockholm. 

Ingen vill äcklas av det man gör. Men äckel är vad jag alltmer har börjat känna det senaste året, och det har kommit att kleta av sig på hela detta bloggande överhuvudtaget.
Det har allt mer känts som att det är de eller jag.

Som Norrmalmssnuten som tar på sig handskar och munskydd före nattskiftet, snackar om ”buset” och slår först.

Det är fan inte kul. 

Så arkivera detta inlägg under Överlevnadsstrategi. 

Det var ett intressant experiment, det där med dialog.
Men idioterna vann.
Experimentet misslyckades.
Nu stänger vi.