Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-03-30 03:49

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/bokbloggen/2012/03/12/samtidsromanen-tinar-upp-sej/

Thentes bokblogg

Samtidsromanen tinar upp sej

En märklig sak hände mig härförleden då jag läste två romaner av Göran Moldén i avsikt att recensera den andra. Recensionen finns här.

Ett hundratal sidor in i den aktuella Lögnarens ögon upptäckte jag att Moldén konsekvent använder sej, mej och dom - istället för sig, mig och de/dem.

Det märkliga här är att jag inte upptäckte det direkt. Förmodligen var det segheten och mitt oöga (det högra - det som gick sönder när jag stormläste Alexandiakvartetten) som bromsade lästakten och plötsligt gjorde mig uppmärksam på ordet sej. Det är fisk, i min föreställningsvärld. Icke sällan filéad och fryst.

Mellan skål och vägg (oh, ha-ha) tillhör jag dem som bisarrt nog inte har skillnaden mellan de och dem inkodad i språkcentrat. Jag borde ha det, med tanke på att jag läser en del, men detta med subjektsregeln är och förblir mitt grava handikapp. Svenska dagbladets kritiker Magnus Eriksson gjorde slarvsylta av mig en gång, på grund av detta. Jag ifrågasatte realismen i en punkskildring av Knut Faldbakken - har jag för mig att det var - och Eriksson (som tydligen gillar Faldbakken) slog tillbaka med att helt korrekt kalla min grammatik för pinsam.

Såhär i efterhand tror jag man kan konstatera att vi hade rätt alla två.

I alla fall så har jag aldrig övervägt att rädda mig upp på dom-plankan. Hellre sjunker jag. Men å andra sidan står det klart att Göran Moldéns val inte alls störde mig. Och om jag inte ens märker att han smyger in hela fiskstim i sin prosa, så är det gott så. Uppenbarligen fungerar det i det transparenta språkbruk som romaner ofta strävar efter.

Noteras bör att Moldén, säger fliken, är gymnasielärare. Jag vet inte vad han undervisar i, men den yrkesgrupp han tillhör är förmodligen den vars representanter ivrigast knäar mig mellan benen när jag begått något språkfel.