Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-14 11:19

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/bokbloggen/2012/04/01/sjalvgod-bitter/

Thentes bokblogg

Självgod & bitter

Vad jag vet om fotboll skulle få rum på baksidan av en nummerlapp, men jag har i alla fall snappat upp att det finns något som heter assist.

Så vitt jag begriper så är en assist den som spelar fram bollen och ger en perfekt passning till målgöraren. Jag tror termen finns i ishockey också - eller är det där den finns? - och den som har gjort en assist får en smula av äran den också. En klapp på axeln eller så.

Mer eller mindre ofrivilligt tycks jag inta assistens roll i kulturjournalistiken. Det känns så ibland i alla fall, och jag är ganska kluven inför det hela.

De brukar ju skratta åt mig och titta menande på varandra under redaktionsmöten när jag mulnar som svar på att de ber mig kommentera någon aktuell fråga som jag redan har kommenterat fast det var tre år sedan. Och jag känner mig som Jan Myrdal, vilkens reaktion på i princip allting inklusive intäkterna för Angry Birds brukar vara att "det DÄR skrEv JAG om reDAn 1954!!"

Men faktiskt är det så.

Jag är den evige tjuvstartaren eller den totalhavererade mediestrategen. Jag skrev om att finkulturen har blivit en ny subkultur och tre år efteråt skrev någon annan samma sak och det blev ett väldigt liv och jag ombads kommentera utspelet.

Jag skrev en ganska lång artikel om Slussen och Kulturelitens ryggmärgiga likriktning och något år efteråt skrev Bengt Ohlsson en artikel på temat och det blev ett väldigt liv.

Nu härom dagen upptäckte man att skolor ger glädjebetyg för att hävda sig i konkurrensen. När jag skrev om det för fem år sedan var det enda jag fick en massa mail från förorättade friskolerektorer som krävde att få se "källorna".

Likt en Kassandra har jag till slut lärt mig att hålla käften om det jag vet kommer att inträffa, och de trender jag vet kommer att diskuteras om ett par år när de är så flagranta att till och med andra skribenter inte kan undgå att upptäcka dem. För varför slösa en massa energi på nyheter när jag av okända skäl ändå inte lyckas torgföra dem? Ingen känner ändå igen nyheter förrän de är skåpmat, passerad och portionerad i praktiska burkar att uppvärmas i mikron bredvid serveringen på Kulturhistoriska Riksmuseet.

The Ting Tings – Guggenheim