Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-19 10:54

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/bokbloggen/2012/12/08/vad-jordbruksstatistikerna-har-att-lara-oss/

Thentes bokblogg

Vad jordbruksstatistikerna har att lära oss

Rätta artikel

Det förvånar mig att jag hittills inte fått några hotbrev för min adventskalender i papperstidningen på temat Far&Son i evangelisk bemärkelse. Inga tanter har hört av sig med hot om Helvetet och inga humanister har önskat mig bränd på bål på grund av brott mot Vedertagna Vetenskapliga Fakta.

Tappat stinget är vad jag har.

Annars sysslar jag med samma sak som jag brukar syssla med så här års. Ångest. Det är alla boktravar bestående av böcker jag inte haft tid att läsa och recensera under hösten som ligger lite varstans och snyftar i kapp med mitt samvete.

Vår tid utmärks som bekant av att det finns för mycket av allting. Det finns för mycket dåliga saker, men det finns också för mycket av saker och företeelser som är bra. Det enda det inte finns för mycket av är tid att hitta de bra sakerna och kraft att motarbeta de dåliga.

Det ges till exempel ut för mycket böcker.

Somliga liljelevrar vill i princip ha det till att ju fler böcker som ges ut, desto större lycka och allmän civilisatorisk fröjd och gamman.

Skitsnack.

Vore jag en apokryf så skulle jag säga: "Och det skall komma en tid då var och en anser sig ha nog på fötterna för och tekniska möjligheter till att skriva och publicera en självbiografi, diktsamling eller roman. Det skall bli gråt och tandagnisslan och litteraturkritikens förvirring skall bli stor".

Poängen med skriftspråket var att nedteckna information värd att bevara. Inledningsvis sumeriska noteringar om spannmålslager och kreaturstransaktioner, men så småningom mer allmängiltiga tankar och insikter.

Jag skulle nog vilja påstå att merparten av den svenska litteratur som publiceras i dag bara är marginellt mer intressant än sumerernas spannmålsstatistik, men att de senare skrifterna kommer att vara fortsatt intressanta om femtio år när 99 procent av den nutida litteraturen är bortglömd tillsammans med de människor som skrev den.

Litteraturen är inget självändamål.

Min uppgift är primärt att hitta nutidens sumeriska agronomister och spannmålsförtecknare i travarna av samtida gödsel. För att uttrycka det fint.