Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-06-23 17:27

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/bokbloggen/2014/10/14/anmalan-sigunsdotter-kristina-rovfaglar-osv/

THENTES BOKBLOGG

Anmälan: Kristina Sigunsdotter: "Rovfåglar osv"

[Den här väntar på papperspublicering men jag orkar inte vänta. En sak jag inte nämner, men nämner här, är ett konstprojekt-på-gehör som finns på Kristina Sigunsdotters hemsida. Det handlar om den där snubben som, antar jag, många av oss tunnelbaneresenärer har stött på i Stockholm - han som spelar piano med fingrarna på knäna utan att ha ett piano. Som tics. Sigunsdotter har filmat handrörelserna och spelat upp filmen för musikern Nicolai Dunger, som i sin tur har spelat det som händerna spelar på ett fysiskt klaviatur. Det låter som något av Philip Glass eller Terry Riley. Vad som alltså händer [sic] här, är att någon - Sigunsdotter/Dunger - lika självsvåldig som konkret avkodar Den andres mysterium. Och jag ber om ursäkt för att jag låter som en skitnödig a-kursstudent med Den andre och så, men i det här fallet är det inte skitnödigt utan helt äkta. Det är en spontan undersökning utan åthävor som just därför förefaller mig vara mer gripande än det allra mesta dylikt som åstadkommes med meriter i blicken.] 

 

Kristina Sigunsdotter
Rovfåglar osv.
Neonprojektet

Detta är en dagboksroman om en rejält brusten kvinna som heter Kristina. Brustenheten har hon döpt till Kaosmunnen, fast mer objektiva själavårdare nog skulle kalla den för panikångest med inslag av en hel del annat som gör en människa svår att ha att göra med, framför allt för sig själv.

Det dryga år som passerar med bokens gång inleds med att Kristina avslutar ett ömsesidigt destruktivt förhållande. Hon skär sig när hon inte känner sig uppskattad eller sedd, och detta inträffar ofta. Hon tycks aldrig kunna bli tillräckligt mycket bekräftad, och det måste hennes sambo anpassa sig efter, tycker hon. Han går ut varje kväll. Ibland brusar han upp och blir våldsam. Skärandet får sitt slut när hon skär lite väl djupt och därmed blottar ett mycket påtagligt, mycket blodigt kaoshål. Hon vaknar efter operationen och går ut i en svår frihet perforerad av inre tvång.

Behovet att bli bekräftad får nu sitt utlopp i sex.
Längre förhållanden och nattkorta överdragningar. Hon blir förälskad i sin skrivlärare – en familjeman - och han i henne, vilket leder till en lång redovisning av mail, mess och samtal. Det är ett gränslöst pretentiöst kärleksnojs som läsaren gärna hade varit utan, men för Kristina är det nog en fördel att bekräfta och bekräftas i text snarare än irl. Så går dagarna och Kristina söker sig till skogen för att nå frid. Hon kommer att nå den, så vitt man begriper, om än den kommer att vara.

Romanens Kristina har så mycket gemensamt med författarens, Kristina Sigunsdotters, biografi att jag går in på den senares hemsida. Därmed öppnar sig den ställvis ganska intressanta, men lika ofta klaustrofobiskt intima romanen, mot ett betydligt mer omfattande och luftigt livsprojekt där dagboksromanen blir ett tungt inslag.
Sigunsdotters till hälften drömska, till hälften kaotiska universum fylls av halvfiktiva figuranter som agerar sin tid och plats i livet. Här finns film, musik, foto, poesi och annat – gärna med anarkistiskt utlevande, gurleska inslag. Här dokumenteras konstprojekt som omtalas i romanen, och här får en mängd av de gestalter som i romanen har kodnamn som Orkanen, Pianisten och Stäppvalpen sina yttre anleten och kroppar exponerade.

Den kvinna man har mött inifrån och ut i Rovfåglar osv. blir till på ett annat sätt, men mycket mindre tydlig. På hemsidan ser man henne mest av en slump filma sig själv i en spegel, skugglik under en uppläsning någonstans, otydligt dansa en ensamdans till den vemodigt vackra Tom Waits-låten "Tom Traubert's blues".

Ansikten strömmar förbi, vägen är sitt eget mål och allt som är fast förflyktigas i denna den bästa och den värsta av tider.

Så läs gärna Rovfåglar osv.
Läs den helst som del av en helhet i kontinuerlig tillväxt, den helhet vi kallar människa.