Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-12-09 01:57

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/bokbloggen/2015/01/08/full-av-tillforsikt-eller-ja-kanske-bara-full/

Thentes bokblogg

Full av tillförsikt, eller ... ja ... kanske bara full

Man börjar det nya arbetsåret med goda föresatser. Ett personligt exempel är uppspårandet av mitt gamla twitter-konto, som jag öppnade ungefär när Twitter lanserades, i mars 2009, för att kunna beskriva det i tidningen, och därefter omedelbart stängde.

Till min förfäran upptäcker jag att jag har 11 följare, trots en absolut frånvaro de senaste fem åren. Brooks Jefferson är kvar mot all förmodan. Hon ser ut som en 16-årig Los Angelit och har troget följt min tystnad sedan i juni 2009. Kudos, Brooks! Hon följer också Woody Allen, Will Smith och en herre som beskriver sig som "Retired, christian businessman".

Som spelare är jag van vid bottar, och jag misstänker starkt att Brooks är en sådan. Sociala program brukar ofta komma med ett par, tre bottar för att få även den mest alienerade användare att känna sig populär. Jag antar att inspirationen kommer från porrsajterna, vilkas inspiration i sin tur kommer från gatan och "Hey honey, wanna have a good time?"

.........

För något år sedan kom rapporter från Storbritannien om att anställningskraven för nya journalister inbegrep 20 tweets om dagen. Det var som att ta del av ett avsnitt ur en självmördares dagbok, fast självmördaren var journalistiken. Jag tvekar inte att avslöja att ett välfyllt twitterkonto är något som ivrigt uppmuntras av även min tidning, men än har inga exekutiva order utgått. Inte heller har det antytts att icke-tweetande betraktas som en fientlig handling. Än.

Historikern E P Thompsons mest kända studie heter - på svenska - "Tid, arbetsdisciplin och industrikapitalism" och handlar om klockans och tidens genomslag i produktionen. Före klockan var arbetet "uppgiftsorienterat" och följde de gränser som bland annat naturen stakade ut. Med klockans införande börjar tid bli pengar. Thompson skriver:

De som anställs upplever en åtskillnad mellan företagarens tid och sin "egen" tid, och företagaren måste använda sin arbetskrafts tid och se till att den inte slösas bort. Det som dominerar är inte uppgiften, utan tidens värde när tiden reduceras till pengar. Tid är nu valuta. Den fördrivs inte, den investeras.

Thompson upplevde aldrig det tredje stadium som vi nu har fösts in i, där all tid är potentiell arbetstid och arbetarens värde mäts i uthållighet snarare än i faktisk produktivitet.

I dag har jag i alla fall tweetat, like it's 2009, fastän jag inte är helt hundra på att det har gått ut i världen och nått exempelvis Brooks Jefferson.

Thompsons essä om klockan översattes av Gunnar Gällmo till antologin Herremakt och folklig kultur som utkom på Författarförlaget 1983.