Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-08-23 15:39

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/bokbloggen/2015/04/27/den-mest-stinkande-boken-nagonsin/

Thentes bokblogg

Den mest stinkande boken någonsin!

Det är en fascinerande text. Jag är glad att den har introducerats på svenska av översättaren och eldsjälen Paul Enoksson.

Det är inte det.

Giambattista Gelli levde och verkade i Florens under första hälften av 1500-talet. Han var samtida med folk som Cosimo Medici och Machiavelli. Han var en stor proto-intellektuell.

Det är inte det heller.

Gellis dialog Kirke är tillägnad Cosimo I och skrevs på 1540-talet. Den utgår ifrån Homeros Odysséen - passagen där Odysseus lämnar häxan Kirke som förvandlat hans besättning till svin.

Gelli fantiserar fram en ytterligare episod vari den grekiske hjälten noterar att Kirke sedan länge haft en vana att förvandla greker till djur. Eftersom Kirke av allt att döma har inlett ett förhållande med Odysseus är hon okej med att han får ta med sig de förtrollade grekerna hem, efter avförtrollning.

Det är inte ens detta.

Så Odysseus inleder sin mission att rädda dessa stackars greker som förvandlats till ostron, ormar, harar och annat. De är minst sagt oävna att bli människor igen, och dissar en allt mer frustrerad Odysseus' hjältesträvan.

Jag vill inte säga mer - ty jag har inte recenserat boken än. Måste tänka lite först.

Men det är detta:

Jag har aldrig någonsin tidigare mött en bok som stinker så som denna. Jag vet inte vad förlaget Atlantis, den grafiska formgivaren Annika Lyth eller tryckeriet Balto print i Vilnius har gjort. Men denna utgåva har fullständigt saboterat min väska, mitt arbetsrum, hälften av mitt kök samt cirka 35 % av Midsommarkransen.

Ni bibliofiler vet ... ahhh, ni vet .... hur man i lönndom kan öppna böcker bara för att vällustigt sniffa deras ryggrad.

Den här boken stinker som en blandning av Tjernobyl, Karmex 80, Hormoslyr, Senapsgas, Zyklon B och en packad snubbe på Folkets kebab som har envisats med extra stark.

Det tidigare doftrekordet i mina hyllor hölls av Aleister Crowleys The Book of the Law, som jag köpte nån gång på 1980-talet på Magical Childe i New York (till min förtvivlan nedlagd när jag skulle återbesöka den i höstas), där det stank av ond rökelse som satte sig i varenda bok. Den slutade inte lukta fan förrän för knappt tio år sedan.

Ett annat fenomen i den stilen var Karolina Ramqvists More Fire, som var bunden i skarpt doftande skinn och stank fetischklubb till den grad att jag förpassade den till vinden.

Jag har slagit in mitt ex av Kirke i tre lager ICA-kasse, men det hjälper inte. Soffan där jag började läsa Gelli är död för mig och för alla andra med normalt luktsinne.

Förr i tiden kom "Atlantis väljer ur världslitteraturen" ut som hederliga publikationer med ett blågrönt virvelmönster som i och för sig såg ut som galla-kräks men inte luktade nåt.

Nu har man uppenbarligen strävat mot den motsatta polen.

Jag hoppas att det är ett trycktekniskt, tillfälligt och erkänt olyckligt misstag.