Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-20 09:16

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/bokbloggen/2016/02/29/anmalan-stina-stoor-bli-som-folk/

Thentes bokblogg

Anmälan: Stina Stoor: "Bli som folk"

Stina Stoor Bli som folk Norstedts

Stina Stoor debuterar med en samling om nio noveller som präglas av den västerbottniska litteraturens alla kännetecken. Inga andra svenskspråkiga landsändar har en sådan trohet till det dialektala idiomet som Västerbotten. Litteratur från Skåne, Gotland, Bohuslän, Helsingfors, Dalarna, Linköping ståtar bara undantagsvis med utpräglad dialekt, och då i princip bara i dialogen.

Men Stina Stoor följer den språkliga tradition som gjort och gör Västerbotten till en nästan sagoaktig litterär miljö, skild från resten av världen. Det heter inte ”den gamla ängen” eller ”Åsas kalla fingrar”. Det heter ”gammängen” och ”kallfingrarna Åsas”.

Hon berättar om folk. Vanligt folk i Västerbotten som lever ganska vanliga liv. Men hon har en fantastisk förmåga att smälta samman människorna med omgivningen, sakerna, detaljerna. Här är hjortronen, gofikat och skidstugans brunflagiga väggfärg. Här är vaxduken, blinningarna och den gummivarma vindrutetorkaren.

Hon håller sig på den här sidan det fantastiska, utom i en av novellerna, den kanske bästa, som för in mytiskt övernaturliga element.

Det är ofta barn i Bli som folk. Stina Stoor strålar i noveller som ”Ojura”, där en liten flicka skall gå på fint födelsedagskalas i samhället. Gräddtårta och ballonger och allt. Hennes trassliga pappa hjälper henne att slå in presenten i en gammal kartong – en handfull levande grodor från bäcken.

Så det är en stillsamt vacker debut som doftar av pors och skvattram, uthållighet och ursinnigt spott i nävarna.