Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-25 05:44

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/bokbloggen/2016/05/12/natets-tjurar-ar-ocksa-tjurar/

Thentes bokblogg

Nätets tjurar är också tjurar.

Rätta artikel

Det litterära fältet - för att tala med Pierre Bourdieu - har liksom alla andra fält förändrats i med allt detta digitala och sociala. Och inte alltid till det bättre.

Jag läser långt om länge ett reportage av Molly McArdle, som är litteraturredaktör på Brooklyn Magazine. Det finns i sin helhet här.

Det handlar om bokbloggaren Ed Champions uppgång och fall och är en rysare. Berättelsen om Ed Champion är en påminnelse om bokbranschens karaktär av camorra + viktoriansk hederskultur + något annat som det är svårt att klä i ord, men vi kan kalla det generad ängslighet.

Ed Champion tillhör/tillhörde det nya litterära trasproletariat som har växt fram i och med den digitala revolutionen. Den vanliga karriären. Det börjar med en bokblogg, fortsätter med energisk twitteraktivitet, podcasts, frilansuppdrag, insta, mer twitter och dylikt.

Plötsligt har Champion en maktposition i den ängsliga bokbranschen och börjar hota folk som inte gör vad han vill att de skall göra. Han hotar även folk som gör vad han vill att de skall göra, och författare som inte dansar efter hans pipa, och vänner som väljer att sitta vid släktingars dödsbäddar snarare än att gå ut och ta ett glas med honom.

Det är ganska tydligt att Champion är ett nutcase som borde låsas in, men vid det här laget har han fått symbolisk makt i branschen. Dessutom har han ett förhållande med en kvinna som har reell makt, eftersom hon är redaktör för en tongivande branschtidskrift. Hon skyddar honom till varje pris.

Tillsammans kan de terrorisera den amerikanska bokmarknaden, för det är en bransch som hellre tystar ner än hamnar i rampljuset.

Något liknande har vi inte sett i Sverige, än. Bara tendenser.

Men vi har sett tillräckligt många nätrelaterade lokala skandaler för att vilja stå beredda.

Nätet har ju den fördelen att vem som helst kan uttrycka sig. Nätet har också den nackdelen att vem som helst kan uttrycka sig.

En poäng med den gamla uttrycksindustrin är ju att alla som ville uttrycka sig filtrerades av redaktörer eller någon annan som var den som sa att Ey! Gå hem och ta ett par Resorb och sov på det här, så diskuterar vi saken imorgon.

Att någon verkar på nätet innebär inte diplomatisk immunitet eller automatisk respekt. De flesta branscher, inklusive och kanske särskilt bokbranschen, faller dagligen platt inför digitala omdömen eftersom det ännu inte står helt klart vad de har för egentlig betydelse. Men om man faller platt inför något så ger man det betydelse.

Det faktum att vi sedan 1990-talets början har begåvats med ett nytt medium innebär inte automatiskt att samtliga som verkar inom det bör respekteras - det är snarare motsatsen som gäller, utifrån premissen Upp till bevis.

Fallet med den misogyna, omogna, paranoida galningen Ed Champion bör stämma till eftertanke.