Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-21 04:59

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/boktips/2013/11/29/klassisk-bilderbok-for-vuxna-titta-max-grav/

Lotta Olssons boktips

Klassisk bilderbok för vuxna: "Titta Max grav!"

Det fanns tio pekböcker för barn om Max när djävulen for i Barbro Lindgren (fast uppriktigt sagt: hon har alltid haft minst en liten smådjävul bakom örat) och Eva Eriksson.

Föräldrar hade då läst Maxböcker framlänges och baklänges för sina barn, de gavs ut i ständigt nya upplagor, kultureliten hade grälat så stickor och strån rök om huruvida det var korrekt att skriva ogrammatikaliskt i pekböcker, och det tjatades från alla möjliga håll om att Barbro Lindgren och Eva Eriksson borde skriva fler Maxböcker (alternativt att de aldrig borde ha skrivit dem över huvud taget, ja tänk, så arga kan barnboksläsare bli).

Alltså skrev de 1991 "Titta Max grav!", "den första svenska pekboken för vuxna". Den har kommit i nytryck i höst (2013) och den är fortfarande bedårande stökig och omöjlig. Inte är det väl roligt med åldrande, sjukdom, skilsmässor och död?

"Det är ju svårt om man inte har humor", sa Barbro Lindgren soligt en gång när hon fick kritik för Maxböckerna.

Själv älskar jag "Titta Max grav!", den är existentiellt, gastkramande rolig. Vi får följa Max genom hela livet, från späd barndom till vuxenliv på bank ("Max jobbar banken") och med stökigt småbarnsliv ("Max trött på bebisar"). En detalj är genomgående: den stackars hunden som hänger med alldeles för länge. Så småningom blir den uppstoppad och hamnar på Naturhistoriska Riksmuseet.

Det blir inte Max, han blir begravd och bokens sista rad är också bokens titel.

Tycker man inte att sånt här är roligt ska man förstås bara strunta i boken. Men för oss som skrattar kommer gärna följdfrågan: varför gjorde Barbro Lindgren och Eva Eriksson inte fler pekböcker för vuxna? De behövs.