Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-05 00:43

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/boktips/2013/12/12/jultips-2013-deckare/

Lotta Olssons boktips

Jultips 2013, deckare

Nu ligger ju min årets-bästa-lista här på bloggen också, men några titlar har tillkommit.

 

Gillian Flynn: "Gone Girl" (Modernista) - årets bästa, en fantastisk, uppslukande roman om ett äktenskap som börjar så idylliskt men gradvis blir ett inferno, men också om USA under och efter finanskrisen. Klasskillnader, kulturskillnader, och uppbyggt som ett genialt illusionstrick där Gillian Flynn gång på gång byter vinkel och visar nya tolkningsmöjligheter. Den är både litterär och bladvändare.

 

S J Bolton: "Odödlig" (Modernista) - välskriven och spännande. Små pojkar hittas döda vid Themsen, tömda på blod. En vampyr? Referenserna till Bram Stokers "Dracula" haglar. Pojken Barney och hans kompisar följer varandra hem, men när Barney kommer hem är pappa på jobbet och mamma försvann för flera år sedan.  Varför jobbar pappa övertid just de kvällar när pojkarna blir mördade? Vem är den mystiske Peter som dyker upp på Facebooksidan om morden, och tycks veta mer än han borde kunna?

 

Stephen Booth: "Redan död" (Minotaur) Trettonde boken om poliserna Ben Cooper och Diane Fry är baske mig den bästa, med en intrig som slår det mesta i deckarväg. Det börjar som en amerikansk skräckfilm, när två dumskallar kör i diket en kväll på en enslig väg och möter en man som skrämmer vettet ur dem. Diane Fry tar motvilligt över ledarskapet för polisens mordutredningsgrupp när Ben Cooper nästan har blivit galen av katastrofen i den förra boken. Ett tämligen ointressant mord på en skadereglerare visar sig vara betydligt mer komplext än någon trodde. Och Stephen Booth själv är på sitt torraste, mest ironiska humör, och levererar sarkastiska iakttagelser om dagens samhälle i var och varannan mening.

 

Yrsa Sigurdardottir: "Ödemark" (Modernista) - isländska advokaten Thora Gudmundsdottir får i uppdrag att ta reda på vad som hänt på en borrstation på östra Grönland. Personalen vägrar återvända dit efter ledigheten och de två kvarvarande borrteknikerna går det inte att få kontakt med. I den närbelägna byn vänder sig alla bort när den isländska expeditionen kommer. Det vilar en förbannelse över området, sägs det. Närapå skräckroman i början, nästan som en Alienfilm med den öde stationen.  fast monstren kommer inte. Men något har hänt, något som verkar ha börjat för mycket länge sedan. Yrsa Sigurdardottir berättar en sällsynt bra historia om det förflutna utan att exotisera.

 

Peter May: "Svarthuset" (Modernista) - polisen Fin Macleod återvänder till den lilla barndomsbyn på ön Lewis på Yttre Hebriderna för att utreda ett mord. Gradvis utreder han allt mer sitt eget liv. Mycket bra miljöskildring, och sorgsen tillbakablick: vad blir det av våra liv? Som en återträff med en gammal klass, fast här har det förstås pågått alldeles för mycket otäcka saker, både nu och då.

 

Leif G W Persson: "Den sanna historien om Pinocchios näsa" (Albert Bonniers förlag) - den förskräcklige lille Evert Bäckström är i farten igen, och är så outhärdlig att man blir arg. Han är en korrupt, vidrig liten sprätt. Och så är han dessvärre också en ganska bra polis och ohejdat rolig dessutom.

En advokat har blivit "avpälsad", som uttrycket lyder, och ingen verkar sörja honom nämnvärt. Men han hade saker i sin ägo som faller under Bäckströms små prinskorvsliknande fingrar, och en högst komplex historia rullas upp.

Allra roligast är det när stackars Bäckström försöker bli av med den eländiga papegojan Isak, det första husdjur han försökt sig på sen den legendariske guldfisken Egon.

 

Domingo Villar:  "De drunknades strand" (Ekholm & Tegebjer) - vacker berättelse från Galicien, drunknad fiskare i en fiskeby, stillsam utredning av polisen Leo Caldas som har problem med sin mer actioninriktade kollega Rafael Estevez.

 

Lene Kaaberböl-Agnete Friis: "Pojken i resväskan" (Bonnier pocket) - skicklig debutdeckare med högt tempo, om människosmuggling i Köpenhamn och Östeuropa. Inte så blodig som titeln tycks antyda.

 

Liza Marklund: "Lyckliga gatan" (Piratförlaget) - jag brukar inte gilla Annika Bengtzondeckarna, men den här tyckte jag mycket om (har dock hört att flera andra läsare tyckte den var "ett riktigt sömnpiller"). Klassdrama från Solsidan i Saltsjöbaden, där en torterad man hittas i sitt sovrum. Frun är försvunnen. Men vem larmade polisen? Det finns en osynlig grupp människor i de rikas område, och Annika Bengtzon letar sig sakta fram till dem.

 

Ingrid Hedström: "Svarta korpar över Villette" (Alfabeta) - sjätte boken om den belgiska undersökningsdomaren Martine Poirot i den fiktiva lilla orten Villette. Nu är det hennes unga släkting, modeskaparen Tatia Poirot, som arbetat med isländska finansiärer men förlorar nästan allt och flyttar hem. En isländsk modell följer med, en annan modell blir mördad och på en isländsk bank störtar en sekreterare ner i ett hisschakt.

 

Andreas Norman: "En rasande eld" - årets bästa svenska deckardebut. Poeten Andreas Norman kan gestalta, men han kan också berätta en otäckt bra historia utan att behöva spilla särskilt mycket blod. En ung kvinna jobbar hårt för sin karriär på UD, bor ihop med en jurist, och när hon råkar få ett dokument av en man i Bryssel tycker hon inte att det är något för henne utan vidarebefordrar till både pojkvännen och justitiedepartementet. Vips drar hela den stora terroristskräcken i gång, och som Andreas Norman kan berätta om den!

 

Elly Griffiths: "En orolig grav" (Minotaur) - arkeologen Ruth Galloway tar med sig sin dotter och sin bästa vän, druiden Cathbad, för att undersöka en grav som en gammal universitetskompis tycks ha upptäckt utanför Blackpool. Men... det KAN väl inte vara kung Arthurs grav? Polisen Nelson, pappa till Ruths dotter, råkar också vara i området. Med sin familj.

Det är tonen man läser Elly Griffiths för: en vänlig, lågmäld och rolig ton av misslyckande. Nä, livet blir inte så som man har tänkt sig. Men det kan bli rätt bra ändå.

 

Alex Marwood: "Onda flickor" (Modernista) - om två flickor som begick ett mord som barn men nu har nya identiteter och lever mycket olika liv. Omständigheterna gör att de får kontakt igen, när unga kvinnor blir överfallna i deras område. Brittisk klasskildring, en av årets absolut bästa.

 

Jo Nesbö: "Polis" (Piratförlaget) - otroligt bra thrillertempo, skickligt flätad intrig där poliserna hänger med huvudet och klarar sig utan Harry Hole, som blev skjuten i förra boken. Nu ligger en anonym man i koma på sjukhus, det finns de som inte vill att han ska komma till medvetande. Poliserna utreder en mystisk seriemördare som iscensätter gamla olösta mord, nu med de utredande poliserna som offer.

 

Viveca Sten: "I farans riktning" (Forum) - riktig juldeckare, med en kvinnlig krigskorrespondent som kommer ut till Sandhamn precis före jul. Bra deckarintrig, Viveca Sten blir bättre och bättre! Men Nora Lindes yrkesproblem hade man kunnat vara utan.

 

Carin Gerhardsen: "Hennes iskalla ögon" (Norstedts) - hon är ojämn, Gerhardsen, men den här tyckte jag verkligen om. Två olika spår, med kvinnor som lever med kontrollerande män och försvinner. Har de blivit mördade eller flytt själva? Och så en ruskig underintrig om Jamal Hamad vars förra fru plötsligt dyker upp och är rena stalkern.

 

Elizabeth Haynes: "Glöm inte att låsa"  (Lind & co) - en av mina absoluta favoriter i år, fast det är väl på gränsen till att det är en deckare? Catherine träffar en man som är för bra för att vara sann, tycker hon, och tyvärr visar det sig att hon har rätt. Men det är så otäckt psykologiskt trovärdigt när hon börjar bli illa till mods och försöker berätta det för oförstående väninnor: meh! Han som är en så FIN kille! Var bara glad att han bryr sig så mycket om dig att han vill veta var du är!

Boken berättas i två tidsplan: före katastrofen och efter. Efteråt har Catherine svåra tvångstankar, kontrollerar dörrar och fönster gång på gång, kan inte sluta, han kan ta sig in igen. Till slut måste hon gå i terapi för att bli kvitt tvångstankarna, och så kommer förstås kvällen när hon lyckas låta bli att kolla.

För alla oss som vill få våra tvångstankar bekräftade...

 

Linwood Barclay: "Tro dina ögon" (Kabusa) - så fiffig intrig! Så rolig att läsa! Om Ray som kommer hem till pappas begravning och inser att brorsan Thomas är rätt förvirrad: Thomas bor fortfarande hemma hos pappa, men sitter mest i sitt rum och "lär sig" kartor över städer, via en sajt som är ungefär som Google Earth. Presidenten har gett honom uppdraget, hävdar han bestämt. Och lika bestämd är han när han får syn på något på sajten som kan vara ett mord. Han ger sig inte förrän Ray åker dit och kollar. Och vips börjar det hända saker.

 

Håkan Nesser: "Levande och döda i Winsford" (Albert Bonniers förlag) - egentligen ingen riktigt bra deckare, men Håkan Nesser skriver ju så bra att man njuter ändå. Om en svensk kvinna som bosätter sig med sin hund i ett ensligt hus vid heden Exmoor i England. Nånting har hänt, men vad? Vart har hennes man tagit vägen? Vems bil är det som börjar dyka upp? Mycket skräckstämning och fin miljöskildring (fast slutet blev lite för abrupt).

 

Dror Mishani: "Utsuddade spår" (Brombergs) - ovanlig israelisk deckare om polisen Avraham Avraham, som faktiskt inte är särskilt bra när han ska utreda försvinnandet av en tonårsgrabb. Han feltolkar, han blir överkörd av kollegorna, han klantar sig. Hur kan man vara säker på att det är sanningen man kommer fram till?

 

Kristina Ohlsson: "Davidsstjärnor" (Piratförlaget) - otäckt blodig historia (mot den förra, "Paradisoffer", som inte var blodig alls utan handlade mer om skräck, läs den också!) om hur någon attackerar en judisk skola i Stockholm. Först blir en förskolefröken skjuten av en krypskytt, sen försvinner två små pojkar. Är det hatbrott eller finns det personliga skäl?

 

Jussi Adler-Olsen: "Marcoeffekten" (Bonnierpocket) - inte den allra bästa i serien (läs i första hand "Flaskpost från P" och "Journal 64", sen kommer ni att läsa ALLT av Jussi Adler-Olsen) men en av de bästa av årets deckare. Carl Mörck lyckas inte hålla styr på sina bångstyriga underlydande på avdelning Q, utan Rose och Assad ger sig själva ut på jakt. Samtidigt flyr en liten tiggarpojke, Marco, från sin tyrann Zola. Marcos flykt är nerven i boken, han springer som en vettvilling genom en stad där han inte vet var han ska gömma sig.

 

Johan Theorin: "Rörgast" (Wahlström & Widstrand) - fjärde och avslutande delen i Ölandskvartetten där den gamle sjökaptenen Gerlof Davidsson är navet. Nu är det högsommar, turisterna fylkas på Ölandic camping och pengarna flödar. Till somliga. En tilltufsad liten grabb får inte vara med någonstans och ger sig ut med sin gummibåt i sommarnatten. Varpå han hamnar i vägen för ett spökskepp. Mycket skräckstämning, men som vanligt gömmer sig en högst realistisk deckarhistoria bakom.

 

Katarina Wennstam: "Stenhjärtat" (Albert Bonniers förlag) - en familj kommer in med ett uppenbarligen misshandlat barn till sjukhuset. Det går relativt lätt att ta reda på vad som har hänt: någon har skakat flickan tills hon fick svåra hjärnskador. Men vem i familjen är det? En fruktansvärt sorglig historia, men Katarina Wennstam kan berätta om samtiden som få andra.

 

Ninni Schulman: "Svara om du hör mig" (Forum) - ett jaktlag ger sig ut i de värmländska skogarna, alla delar upp sig på sina olika pass, alla är beväpnade utom en medföljande tonårsdotter. Men vad är det som händer? Polisen Petra Wilander är själv med i jaktlaget och får inte utreda, och journalisten Magdalena Hansson är föräldraledig men kan givetvis inte hålla sig ifrån att göra några intervjuer. Och några till. Ninni Schulman skriver lite grand som Camilla Läckberg, fast bättre - mycket familjeliv, mycket vardag, mycket Sverige i dag.