Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-04 02:04

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/boktips/2013/12/19/jultips-2013-skonlitteratur-for-vuxna-och-lite-fantasy/

Lotta Olssons boktips

Jultips 2013: skönlitteratur för vuxna (och lite fantasy)

Nu läser jag så inivassen mycket deckare och barnböcker så det blir inte mycket tid över till annat. Men några har det ju blivit i alla fall, och några var extremt bra.

Carol Rifka Brunt: "Låt vargarna komma in" (Xpublishing) är en av de vackraste kärlekshistorier jag har läst, och en av de där böckerna som egentligen förlorar på att man berättar handlingen. I grunden är det bara en kärlekshistoria, om olika sorters kärlek och konsekvenserna av den. Den engelska titeln är större: "Tell the wolves I'm home". Om fjortonåriga June Elbus, vars älskade morbror Finn har dött i aids. Det är åttiotal och aidsskräcken är total. Finns partner får inte komma på begravningen, "han mördade Finn" säger Junes förtvivlade mamma. Men June börjar träffa Toby ändå.

Therese Söderlind: "Vägen mot Bålberget" (Wahlström & Widstrand) var lite extra speciell för mig, eftersom jag tillbringade min barndoms lov i Ådalen och bland annat gick upp och tittade på Häxberget, där man brände flest häxor i hela Sverige på 1600-talet, relativt sett. Berget mellan Dals, Torsåkers och Ytterlännäs socken. Therese Söderlind berättar i flera tidsplan, men det centrala är 1600-talet. En glest befolkad bygd, långt mellan gårdarna, fattigdom och ensamhet. Gudfruktighet och klasskillnader. En dag kommer en utsocknes pojke, och börjar berätta historier. Otroligt fascinerande berättelse om mänskliga villfarelser i en annan tid, och Therese Söderlind berättar utan att demonisera.

Hilary Mantel: "Wolf Hall" (Weylers). Sällan är det så befogat att nämna en översättare som här: Jesper Högströms översättning är lysande begåvad. Hilary Mantels roman om Thomas Cromwell, en man som var samtida med Henrik VIII och i högsta grad inblandad när Henrik ville skiljas från Katarina av Aragonien och påven sa nej. Hilary Mantel skriver en bubblande, närvarande prosa in i minsta detalj, det är som att kliva ner i medeltiden och känna lukten, smaken, smutsen, kylan, överdådet och fattigdomen, sjukdomarna och maktspelen.

Karl Eder: "Gale" (Natur och Kultur), en sällsynt intelligent liten debutroman som kom redan i januari, om Daniel som tillsammans emd ytterligare en yngre man följer med ett skotskt par som besättningsmän när de ska segla över Atlanten. Ohyggligt spännande i flera plan: dels själva seglingen när det nästan omedelbart bryter ut storm, sedan blir bleke, sedan blir fasansfullt, svindlande ödsligt med kilometervis med vatten under skrovet och inte en enda annan båt i närheten. Människan övergiven i naturen. Men också det allt mer knakande samarbetet mellan de fyra på båten, det blir spännande som en deckare när de allt mer retar sig på varandra. Karl Eder trillar inte i några genrefällor, han håller stadigt kursen och berättar en långt större historia.

Stefan Spjut: "Stallo" (Albert Bonniers förlag), en riktigt udda fantasyhistoria. Stefan Spjut har samma förmåga som Stephen King att långsamt bygga upp en trovärdig miljö så att man faktiskt accepterar de otroliga inslagen. Det handlar om stallo, som övernaturliga väsen heter på samiska, och Stefan Spjut berättar skickligt om dem utan att mer än tillfälligt beskriva själva väsendena. I stället berättar han om människors reaktioner på dem, och vad de ställer till med.

Lev Grossman: "Magikerna" (Pocketförlaget). Man trodde ju att ämnet "killar med magiska krafter börjar i trollkarlsskola" var tämligen uttömt, men Lev Grossman gör en rolig, svart och ironisk fantasyberättelse om Quentin Coldwater som börjar på trollkarlsskolan Brakebills. Stilen påminner till stor del om Donna Tartts i "Den hemliga historien", och för oss fantasynördar finns det drösvis med referenser till klassiska fantasyverk. Quentin har vuxit upp med böckerna om det magiska landet Fillory (tänk Narnia), och till slut lyckas han och hans vänner ta sig dit. Men de är ju i tonåren, så det första de gör är att kliva in på en pub.

Ia Genberg: "Sent farväl" (Weylers) - en märklig, vacker och stilsäker roman om två kvinnor som var vänner som unga, men gradvis gled ifrån varandra. När den ena dör hastigt i en olycka börjar den andra minnas deras liv tillsammans. Gradvis framträder en förlorad värld, ungdomstiden, men också en gåta. Var det verkligen en olycka? Jo, den går att definiera som deckare om man vill, men det vore att begränsa den.