Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-02 12:09

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/boktips/2013/12/20/att-grata-over-bocker/

Lotta Olssons boktips

Att gråta över böcker

I dag är en sån där dag när jag kommer till jobbet och känner mig lite tilltufsad. Läste ut Carol Rifka Brunts "Låt vargarna komma" (Xpublishing) sent i natt och tårarna rann oavbrutet de sista hundra sidorna tror jag.

Och det är så konstigt med en del böcker som man gråter över: man blir ju lycklig av dem. I grunden.

"Låt vargarna komma" är en oändligt vacker och mycket ovanlig kärlekshistoria om fjortonåriga June vars morbror Finn just har dött i aids. Det är åttiotal, aidsskräcken är total och June kan inte sluta sörja Finn.

Jag tror inte att jag ska säga mer, för när jag själv läste baksidestexten blev jag inte särskilt intresserad. Sen, när jag började läsa, fastnade jag hjälplöst, allt mer intrasslad i Junes jobbiga liv med storasyster Greta som spelar teater och är fruktansvärt elak, med Finns konstnärskap och loppcirkusen och skogen och medeltidskängorna.

Den engelska titeln, "Tell the wolves I'm home", är ännu vackrare. Och jag tror att det här är en bok som mest handlar om hur illa vi gör dem vi älskar, hur illa vi gör oss själva och hur villkorslös kärlek faktiskt är störst av allt.