Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-23 15:46

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/brittbloggen/2011/11/01/ockupationen-av-st-pauls-splittrar-anglikanska-kyrkan-och-foder-ny-form-av-aktivismturis/

Brittbloggen

Ockupationen av St Pauls splittrar anglikanska kyrkan – och föder ny form av aktivismturism?

Ett av Londons landmärken och främsta turistmål har förvandlats till en campingplats. Någon gång idag kommer kommunstyrelsen i Londons Cityområde därför ställa ett ultimatum till de hundratals aktivister som sedan 15 oktober tältar utanför St Pauls katedral som en del av Occupy London:

Försvinn inom 48 timmar, annars går vi till domstol för att få er vräkta.

De antikapitalistiska camparna har redan förklarat att de tänker stanna över jul och nyår. Månader av juridiska processer väntar innan ett eventuellt vräkningsbeslut kan fattas – därefter blir det polisens uppgift att riva tältlägret. Många oroar sig då för scener som dem för ett år sedan, när urartade studentdemonstrationer förvandlade delar av huvudstaden till något som mest liknade en krigszon.

För St Pauls har situationen utvecklats till en smärre pr-katastrof. I förra veckan stängde kyrkan för första gången sedan andra världskrigets blitz, helt i onödan enligt en opinionsundersökning i helgens Sunday Times. Samtidigt tycks fler och fler Londonbor uppfatta vräkningen av tältockupanterna som en ohelig allians mellan en krasst kommersiell kommunstyrelse och ett undfallande prästerskap som – åtminstone om de som Jesus velat driva månglarna ur templet – snarare borde ställt sig på aktivisternas sida.

De senaste dagarna har kontroversen kostat två av St Pauls ledare jobbet. Redan i torsdags förklarade katedralens korherre Giles Fraser att han säger upp sig med omedelbar verkan. "Det har varit väldigt fredligt, lägret, och kyrkan kan inte besvara en fredlig protest med våld", sa han i en intervju med Guardians chefredaktör Alan Rusbridger.

Igår rullade så det tyngsta huvudet: Graeme Knowles, St Pauls domprost och högste klerikale tjänsteman, meddelade sin avgång. Därmed har konflikten nått den brittiska statskyrkans absoluta toppskikt.

I Knowles vakuum har David Chartres, biskop av London och anglikanska kyrkans tredje högste präst, klivit in för att rädda kyrkans rykte. Enligt Daily Telegraph nu på tisdagsförmiddagen kovänder St Pauls och drar tillbaka sitt tidigare stöd för vräkningen av tältockupanterna, allt för att distansera sig från London Citys kommunstyrelse.

För aktivisterna är det förstås goda nyheter. På samma sätt som anglikanska kyrkan inte vill förknippas med cynisk storfinans, är det ett problem för Occupy London-rörelsen att så mycket av debatten kring deras redan ganska grumliga manifestation har kommit att handla om St Pauls – ockupationen riktar sig ju i själva verket mot Londonbörsen, ett kvarter bort på det av polisen avspärrade Paternoster Square.

När jag besökte tältstaden i helgen var det också detta aktivisterna på plats ville prata om.

”Vi tror inte att kyrkan egentligen är emot oss. Men så länge den är för politikerna, har de valt att ställa sig på andra sidan ändå”, sa Ahsan Khaliq, 16-årig student.

Kyle Winters, 21 och även han student, fortsatte: ”Vissa säger att vi borde skaffa oss ett jobb istället för att sitta här, men det är fem av 50 av dem vi talar med. De flesta som kommer förbi stöder oss, och fler och fler ansluter sig hela tiden.”

Varken Ahsan eller Kyle var intresserade av bråk, sa de. Men båda hade deltagit i studentprotesterna i vintras, och tänkte inte flytta sina tält frivilligt.

Under de dryga två veckor som tältlägret tagit över allt mer av Church Yard har det utvecklats till en sorts mikrosamhälle. Anslagstavlor organiserar städlag. Kantinen föder hundratals magar varje dag, flera frivilliga kom förbi och skänkte råvaror och färdiglagad soppa de minuter jag hängde bredvid mattältet. I Tent City University hålls spontana politiska seminarier – akademisk nivå oklar, bör tilläggas, när jag tittade in stod en medelålders man i allväderskläder och mässade om ondskefulla mediekonglomerat.

Det intressanta är hur som helst att tältstaden tycks vara på god väg att bli ett turistmål i egen rätt. Aktivisterna poserade lydigt i sina Guy Fawkes-masker för semestrande skandinaviska barnfamiljer. En av dem som fotograferade tälten var John Whiting, pensionerad amerikansk journalist och Londonbo sedan ett par årtionden tillbaka.

Det visade sig att John Whiting på 60-talet arbetat på smått legendariska alternativradiostationen KPFA i San Francisco. Han rapporterade om dåtidens medborgar- och fredsrörelser, och såg tydliga paralleller mellan dem och den allt mer globala Occupyrörelse som vi nu kunde betrakta Londonutlöparen av i tältstaden.

"En perifer aktiviströrelse med starka socialistsympatier har förstås funnits i åratal. Få har tagit dem på allvar. Det som händer nu är att medelklassen drabbas ekonomiskt av finanskrisen, och därför också radikaliseras på ett annat sätt. Jag och många som jag är säkert här för att vi känner oss som en del av protesten, även om vi inte bor i ett av tälten. Du kan jämföra med hur professorer på Berkeley radikaliserades på 60-talet. De såg hur deras studenter praktiserade ickevåld men blev nedslagna av polisen, och anslöt sig själva till demonstrationerna. Världen förändras när medelklassen förändras."

Ett konstaterande det är svårt att argumentera emot. Om det innebär att souvenirförsäljarna på Church Yard snart kommer utöka sina sortiment med antikapitalistiska miniatyrtält låter jag däremot vara osagt.

UPPDATERING: Sent på tisdagseftermiddagen meddelade kommunstyrelsen i London City att de har bestämt sig för att pausa sin vräkningsansökan för att diskutera en mer ”måttfull lösning”. Fortsättning följer.