Stephen Lawrence-rättegången: En seger för brittisk tabloidism?

Idag dömdes två män till minst 14 respektive 15 års fängelse för de senaste två decenniernas mest uppmärksammade brittiska mord. Studenten Stephen Lawrence stacks ihjäl av ett gäng när han gick till från bussen, en aprilafton i södra London 1993. Men från graven har han förändrat det brittiska samhället.

De nu dömda, Gary Dobson och David Norris, identifierades av vittnen redan något dygn efter mordet. Ändå kapsejsade polisutredningen inte bara en utan flera gånger. Förklaringen: Fumlighet, gödd av etniska fördomar. Lawrence var svart, hans mördare vita. Under slutet av 90-talet konstaterade en officiell utredning, den så kallade Stephen Lawrence-rapporten, att landets polis genomsyrades av "institutionell rasism".

Sedan dess har den brittiska poliskåren förändrats radikalt. 2003 skrevs lagen dessutom om efter riktlinjerna i rapporten, vilket bland annat gjorde det möjligt att åtala Dobson och Norris på nytt för ett brott som de tidigare friats ifrån.

Att två mördare slutligen döms är, vilket samtliga brittiska medier idag konstaterat, en seger för rättvisan. Dessutom är det en seger för Daily Mail.

Utan tidningens kampanjer för Stephen Lawrence skulle brittisk lag och poliskår inte reformerats. Utan Daily Mail hade mördarna antagligen aldrig dömts.

Dobson, Norris och tre av deras vänner som också identifierats i samband med mordet friades nämligen först i en rättegång – bevisen ansågs inte tillräckliga, trots att ett tjugotal vittnen pekat ut dem. Därför satte Daily Mail under våren 1997 igång en kampanj. Över foton på Gary Dobson, David Norris – tillsammans bröderna Jamie och Neil Acourt samt Luke Knight som också misstänktes för mordet – löd tabloidens förstasidesrubrik den 14 februari:

"Mördare: The Mail anklagar dessa män för att ha dödat. Om vi har fel, låt dem stämma oss"

Någon stämning kom aldrig. Däremot publicerade Daily Mail, efter månader av research, en serie artiklar som tydliggjorde polisens inkompetens och samtidigt presenterade nya bevis för allmänheten. Hösten 1997 initierade den dåvarande Labourregeringen den utredning som ett par år senare skulle resultera i Stephen Lawrence-rapporten – och de påföljande reformerna av den brittiska strafflagen och poliskåren.

Tidningens chefredaktör hette då, precis som nu, Paul Dacre. Igår kommenterade han tidningens namngivningskampanj:

"Daily Mail tog en monumental risk med den rubriken. På många sätt var det ett skandalöst steg, som helt saknade motstycke."

Man nödgas hålla med. Vad Daily Mail gjorde var alltså att på en och samma gång agera både mordutredare, åklagare, jury och domare. Fem män, misstänkta men friade, pekades ut som mördare av en dagstidning som med över två miljoner läsare är Storbritanniens näst största.

Knappast oproblematiskt. Men efter dagens domar i Stephen Lawrence-rättegången hyllar många konkurrenter Daily Mails publicering. Ledarsidorna i både Daily Telegraph och Financial Times – samt Mails ärkefiende Guardian – applåderar Paul Dacres mod.

Själv drar jag två slutsatser. Den första lånar jag från en annan åldrande tidningsman, Spider-Mans skapare Stan Lee:

Med stor makt följer stort ansvar.

Den andra handlar om att det kommer en ny dag, och en ny förstasida från Daily Mail, i morgon också.

Som tabloidredaktör med miljoner läsare vill man skriva historia. Man kan, som Paul Dacre gjorde idag, göra det genom att ställa sig på de svagas sida mot ett ruttet etablissemang. Man kan också skriva historia på ett sätt som inte vinner särskilt många superhjältepoäng. Som en av de mesta välmeriterade i den goda gamla brittiska tabloidtradition som bygger på lika delar moralism, populism och xenofobi är det något Daily Mail minst lika ofta bidragit till.

Under hösten har tidningen bland annat återupptagit en uttalat främlingsfientlig kampanj mot arbetskraftsinvandring. "ÄNNU fler brittiska jobb går nu till invandrare" gastade en av Daily Mails förstasidor för ett par månader sedan. Jag hittar tyvärr inte någon bild av den på nätet, men annat aktuellt exempel finns här.

Som svensk skrattar man kanske åt sådant, smått förfärad. Britterna och deras tokiga kvällstidningar, liksom. Men så fastnar skrattet i halsen. Jag vet inte vad de arbetslösa rasister som stack ner Stephen Lawrence för 18 år sedan tänkte. Men något säger mig att deras irrationella hat mot alla som inte är vita britter föddes ur en känsla av att något som de tyckte borde varit deras tagits ifrån dem. Och det är så klart just den typen av irrationellt hat som tabloider som Daily Mail göder i sina främlingsfientliga kampanjer.

Tur att de då och då finns där och städar upp efter sig också.