Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-15 06:27

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/brittbloggen/2012/04/05/damien-hirst-pa-tate-modern-en-enorm-besvikelse/

Brittbloggen

Damien Hirst på Tate Modern: "En enorm besvikelse"

The Times utfärdade en varning i förrgår: Besök inte Tate Modern i helgen.

Damien Hirst väldiga retrospektiv – konstnärens första någonsin på brittisk mark – har just öppnat på museet. Samtidigt väller påskfirande horder in över London från hela världen. Med tanke på den "globala varumärkeskännedom" som numera omger Hirst, lär tiotusentals av dem styra kosan mot Tate Modern de närmaste dagarna.

Damien Hirst-utställningen kommer helt enkelt vara olidlig.

Ett antal ledande brittiska konstkritiker har i veckan varit inne på samma spår. Men då har de inte syftat på trängseln och turisterna, utan på Damien Hirsts konst.

Nu finns de där på Tate, alla klassikerna: tigerhajen i formaldehyd, apoteket, de styckade kalvarna, flugorna och det ruttnande kovhuvudet. Och – förstås – diamantdödskallen, verket som mer än något annat cementerade honom som en konstnär som inte bara gör konst om konst, utan konst om den alltmer bisarra, globala konstmarknaden.

For the love of God står ensam i Tates gigantiska, katedralliknande turbinhall, en passande plats för det dyraste konstverk som någonsin bjudits ut av en levande konstnär.

Att konstkritiker hackar på Damien Hirst är ur det perspektivet inte särskilt oväntat – när diamantdödskallen ställdes ut hösten 2008, samma dag som Lehman Brothers kraschade på Wall Street, sågs det som det slutgiltiga giftermålet mellan konst och kaptial.

Kritikerna har inte varit på Damien Hirsts sida sedan dess.

Mest ilsken just nu är Julian Spalding. Lämpligt nog gav han ut sin senaste bok Con art – Why you should sell your Damien Hirsts while you can förra veckan, och skrev samtidigt i Independent att Hirst verk "saknar konstnärligt innehåll och därför är värdelösa som konstverk."

Problemet med Spaldings kritik är att han gör en svepande sammanfattning av all konceptkonst, han sågar det mesta som hänt i konstvärlden efter Marcel Duchamps berömda pissoar. "Man måste kunna se konst; den kan inte bara vara projicerade tankar", påstår Spalding, och man vill mest svara "varför då?".

Mer nyanserad, och mycket intressantare, är Adrian Searle i Guardian. Även han sågar Damien Hirst-utställningen, men han har förstånd nog att göra det utifrån de förutsättningar som moderna konceptkonstnärer arbetar med. Searle satte en gång i tiden betyg på Damien Hirsts examensutställning på Goldsmiths, och har följt honom genom hela karriären – från den mest kanske mest radikala i Young British Artist-vågen, till en konstnär som fastnat i "variationer och repetitioner". Adrian Searle skriver:

"Mitt problem med Hirst är inte pengarna (Picasso tjänade massor, ingen bryr sig), inte heller hur han omfamnat det vulgära, utan hans kapitulation som konstnär. Han kunde blivit så mycket bättre. Det är en enorm besvikelse."

Richard Dorment på Daily Telegraph och Rachel Campbell-Johnston på The Times (betalvägg) är mer positiva, men knappast övertygade. Dorment kallar Hirst "en allvarlig – men fruktansvärt ojämn – konstnär" medan Campbell-Johnston konstaterar:

"Att försöka återerövra Hirst från friheten på det globala ekonomiska torget och låsa honom till de estetiska ramarna på Tate känns ungefär som att stänga in honom i ett av hans egna vitrinskåp."

Inget av det här lär nu ha kommit som en överraskning för Damien Hirst. I en intervju med BBC i måndags försvarade sig Storbritanniens mest kända och rikaste konstnär med att "kritiker är ingenting man ska ta på allvar, egentligen" – och det var alltså två dagar innan Tateretrospektiven ens hade öppnat.

En större sensation hade varit om någon faktiskt hyllat utställningen.

Själv följer jag The Times råd och väntar någon vecka med att besöka museet. Men jag ser hur som helst fram emot att titta in i gapet på den gamla tigerhajen igen. Senast vi sågs var på ett museum i Brooklyn hösten 1999. Jag har hört att han åldrats en del sedan dess.

UPPDATERING, 9/4: Så kom en hyllning till slut. Waldemar Januszczak, konstkritiker på Sunday Times, skriver (bakom betalvägg): "Det här är en anmärkningsvärt lyckad utställning. En karriär som kan ha och även har verkat repetitiv och tröttsam får ett tydligt ramverk. Hirst, konstnären, kliver slutligen ut ur det större och suddigare dammoln som är Hirst, kändisen. (...) Bra jobbat, Tate Modern."

(Bild från Tate Modern: Damien Hirst Pharmacy 1992 © Damien Hirst and Science Ltd. All rights reserved, 2012)