Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-23 13:33

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/brittbloggen/2012/06/15/david-cameron-en-kamratligt-smsande-post-ideologisk-premiarminister/

Brittbloggen

David Cameron, en kamratligt sms:ande, post-ideologisk premiärminister

Rätta artikel

Det senaste dygnet har de britter som inte bryr sig så mycket om fotboll istället ägnat åt att avkoda ett sms.

Under gårdagen var det David Camerons tur att vittna inför Levesonutfrågningen, den parlamentariska utredning som tillsatts i kölvattnet av avlyssningsskandalen på News of the World. En stor del av frågorna som slängdes mot premiärministern handlade om hans samröre med Murdochimperiets högsta chefer och redaktörer – och då särskilt Rebekah Brooks, tidigare chefredaktör för News of the World och The Sun, och fram till förra sommaren vd för News International.

Brooks och hennes man Charlie, en hästuppfödare, är nära vänner till David Cameron och hans fru Samantha. Tillsammans fungerar de som navet i något som i brittisk press brukar kallas "the Chipping Norton set", en grupp extremt inflytelserika vänner som under otvungna former umgåtts och sippat drinkar på trädgårdsfester i en pittoresk by i Cotswolds.

För den som är nyfiken på precis hur otvungen relationen mellan Storbritanniens sannolikt mäktigaste journalist och landets blivande premiärminister såg ut i oktober 2009, publicerade Levesonutredningen igår ett sms som Rebekah Brooks skickade till David Cameron – samma kväll som han höll sitt linjetal inför den kommande valkampanjen.

Det är det här sms:et som brittiska journalister nu analyserar.

I textmeddelandet föreslår Rebekah Brooks bland annat en "country supper" – en lantlig kvällsvard – och förklarat att hon "håller på [Cameron] inte bara som stolt vän utan för att professionellt så står vi definitivt på samma sida!"

Vi står på samma sida – we're in this together. Det är den sms-formulering som brittiska murvlar idag skjuter in sig på.

Både Independent och Guardian menar, kanske inte helt oväntat, att sms:andet mellan Brooks och Cameron visar hur nära och kamratliga ledande Murdochfigurer och Torypartiets främsta är.

Och jo, sms:andet med Brooks – precis som liknande ryggdunkande som tidigare avslöjats av Levesonutredningen – är pinsamt för premiärministern. Men intressantare än att konstatera det är att fundera över hur David Cameron egentligen hamnade här – och vad det egentligen säger om honom som politiker.

Dagens mest klargörande kommentar kommer därför från de konservativas eget läger. I Daily Telegraph skriver Fraser Nelson, chefredaktör på The Spectator, att problemet med David Cameron egentligen inte är att han umgås med journalister och mediechefer – problemet är att han gör det utan att någonsin vilja prata politik.

Innan David Cameron blev Toryledare och sedermera premiärminister, var han en framgångsrik lobbyist. Bakgrunden som pr-man, skriver Nelson, har definierat Cameron även som politiker:

Cameron’s ability to win people over, a charm that springs from his essential decency, went on to work just as well in politics. As a newly-elected leader he embodied the fact that the Tories were not purely evil. But the journalists whom he invited around for dinner would come away amazed at how little he had to say about politics. It is hard to fill a newspaper column saying what an agreeable leader the Tories have. Even in politics, Cameron tries to assuage restive backbenchers by inviting them around for dinner and some charm. His guests are always flattered, but not always politically persuaded.

Den brittiska koalitionsregeringen under David Cameron är en chumocracy – en "kamratokrati", ungefär – menar Fraser Nelson. För premiärministern handlar politik om att vara social, snarare än om värderingar. Därför har Cameron också svårt att få gehör för de ofta radikala politiska förslag som faktiskt finns inom koalitionen.

Istället: en post-ideologisk premiärminister, som hellre minglar än engagerar sig i djupa, värderingsmässiga diskussioner. Fraser Nelson avslutar, med en referens till Rebekah Brooks hästavlande man:

"Politik är konsten att ha och vinna diskussioner, och att övertyga journalister är en viktig del av jobbet. Men detta behöver inte göras på en hästrygg."