Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-23 22:15

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/digitalamedier/2016/04/04/unikt-gravsamarbete-bakom-panamadokumenten/

Martin Jönsson om digitala medier

Unikt grävsamarbete bakom Panamadokumenten

Rätta artikel

Den enorma läckan om Panama Papers bevisar åtminstone en sak: vikten av grävande journalistik, som kan samarbeta över landsgränserna - och vikten av att redaktionerna har stor kompetens när det gäller databasjournalistik och digital presentation. Och det vi ser på många håll är imponerande bra gjort.

Läckan från advokatbyrån Mossack Fonseca påbörjades redan för två år sedan, då en visselblåsare tog kontakt med tyska myndigheter och - enligt uppgift mot ersättning - lämnade över information om ett par hundra bolag. Detta har lett till att myndigheterna inlett en granskning, bland annat av tyska banker.

Det var dock först för ett år sedan som den stora läckan kom, ursprungligen till tyska Süddeutsche Zeitung, som tidigare varit inblandad i flera rapporteringar baserat på stora läckor, som Offshore Leaks, Swiss Leaks och Lux Leaks. Tidningen berättar här hur processen gick till: för över ett år sedan kontaktade en anonym källa tidningen och skickade över krypterade dokument från  Mossack Fonseca. Källan krävde ingen ekonomisk ersättning och ställde inga andra krav, skriver SZ.

Från början var det bara en mindre mängd, men läckorna fortsatte i månader och uppgick till sist till 2,6 terabyte, eller 11,5 miljoner dokument, som berör 214 000 företag under 40 år. Det handlar om nära 5 miljoner mejl, mer än 2 miljoner pdfer, mer än 1 miljon bilder och mer än 3 miljoner databas-filer: den största som någonsin nått ett medieföretag. Som jämförelse kan sägas att Wikileaks Cablegate, som läckte kommunikation från olika ambassader världen över, uppgick till ungefär 1,7 gigabyte. Den här läckan är alltså 1500 gånger större. Jag arbetade själv med en mindre del av Cablegate-läckan och att se de här siffrorna är hisnande.

SZ insåg snabbt att de inte kunde hantera denna gigantiska mängd material själva. De vände sig till  International Consortium of Investigative Journalists, ICIJ, i Washington - ett internationellt nätverk med 190 grävande journalister som specialiserat sig på granskningar över landsgränser.

ICIJ lyckades samla ett internationellt team, som så småningom uppgick till 100 medieföretag i 80 länder, för att kunna dela upp arbetet med analysen av materialet, baserat på kopplingarna till olika länder. De genomförde arbetsmöten i Washington, München, Lillehammar och London för att strukturera och dela upp arbetet och göra materialet sökbart för alla deltagande journalister.

 

Att genomföra samarbete i den här omfattningen är självklart inte enkelt. Men det har blivit allt vanligare: sedan Wikileaks första gången började samarbeta med stora medieföretag, med krigsloggar från Irak 2010. Förklaringen är enkel: ingen enskild medieorganisation klarar av att hantera så här omfattande material - och genom att samarbeta står publicisterna starkare när motattackerna kommer från granskade och kritiserade aktörer. De organisationer som samordnar grävande journalistik, som ICIJ, har också blivit starkare och mer effektiva de senaste åren.

Det är ändå imponerande att ICIJ lyckats hålla ihop rapporteringen, till ett enskilt tillfälle och med en gemensam publiceringsplattform, som samlar granskningarna.

Genom att undvika att någon bryter mot de överenskomna tidsgränserna för rapporteringen har medieföretagen haft tid att göra en bättre presentation av materialet: mer transparent och tydligare redovisat. Det gör också att man i den här rapporteringen kan hitta en lång rad lysande visuella presentationer; praktexempel på hur man gör bra digital journalistik. Ett exempel av många; The Guardians sammanfattning av vad det hela handlar om.

Inga stora amerikanska medieföretag är, något överraskande,  med i den här rundan av granskningar. Det kan bero på vilken typ av aktörer som hittills kopplats till de olika brevlådeföretagen. Det lär fortsätta komma avslöjanden under hela våren och nu kommer ytterligare en mängd medieföretag, även DN, att kliva in i oika former av samarbeten och granskningar.

Intressant är att titta på vilken roll Wikileaks kommer att ha i detta. I natt publicerades en tweet där Wikileaks be sina följare rösta om huruvida Wikileaks borde offentliggöra alla 11,5 miljoner dokumenten, men ingen vet om de verkligen har tillgång till dem. Det förefaller, faktiskt, inte särskilt sannolikt.

Att SVT var enda svenska medieföretag som ingick i nätverket som fick tillgång till läckorna kan säkert förklaras med de goda personliga kontakterna flera av deras medarbetare har inom ICIJ och med kretsen kring Edward Snowden. Snowden kommer att delta på Grävseminariet i Göteborg i helgen, via länk, och lär där säkert ha en del att säga om det här avslöjandet. SVTs Uppdrag Granskning har aviserat att deras program på onsdag kommer att innehålla mer material om Nordea. Man kan möjligen undra varför SVT inte rensade tablån redan på söndagkvällen, när detta blev en världsnyhet: den fasta programplaneringen fick istället styra, även om Panama Papers självklart blev det dominerande innehållet.

Men mer lär komma. Redan i dag.