Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-19 22:41

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/digitalamedier/2016/04/07/lang-kravlista-pa-nasta-public-service-utredare/

Martin Jönsson om digitala medier

Lång kravlista på nästa public service-utredare

Rätta artikel

I dag inleds Mediedagarna i Göteborg: konferensen som så gärna vill ses som platsen där mediernas framtid mejlas ut, men som varje mest år landar i hetsiga diskussioner mellan tidningsbranschen och public service.

Och mycket tyder  på att det blir så i år också, även om MEG16 får draghjälp av Grävseminariet som genomförs parallellt i morgon och där mycket fokus förstås lär bli på den nyinsatta punkten om hur det globala gigantgrävet Panama Papers gick till.

Bränsle till diskussionen om framtiden för public service i det sändningstillstånd som inleds 2020 gavs redan för några veckor sedan när medieutredaren Anette Novak något överraskande presenterade ett omfattande 56-sidigt  PM om 17 punkter som bör finnas med i direktiven till nästa parlamentariska utredning om public service (som lär tillsättas 2018). Pressen att utredaren skulle gå in i public service-frågorna i detalj har varit stark från de kommersiella medieföretagen,  som från start varit kritiska mot att Medieutredningen enbart skulle "beakta" public service, medan de efterlyste mer konkreta förslag. Branschens irritation förstärktes av att rapporten från Myndigheten för Radio och TV om hur public service påverkar marknaden störande inte kom med det svar de ville ha - och kontrade därför med att tillsätta sin egen utredning, under namnet Public service-kommissionen.  Finansiärerna bakom är Bauer Media Group, Bonnier, Mittmedia, MTG, Schibsted och Tidningsutgivarna. I morgon ska deras förslag diskuteras på MEG och i dag presenterades de, i en artikel på DN Debatt, de stora dragen.

Och ingen lär ha satt frukostflingorna i halsen: det här var idel välbekanta förslag, som förekommit i de flesta debatter och remissvar från medieföretagens sida, men som de hittills aldrig lyckats vinna något gehör för hos de politiska beslutsfattarna (medeianalytikern Olle Lidbom kallade det på Twitter för "uppstekt skåpmat"). Framför allt handlar det om att drastiskt definiera om begreppet public service: det är något alla medieföretag ska kunna göra - och pengarna till det ska fördelas via en "nordisk mediefond", för tidsbegränsande projekt. De kvarvarande, krympta public service-bolagen ska få ett kraftigt avsmalnat uppdrag och "avhålla sig från sådant som fristående medier redan tillhandahåller" (en formulering där onekligen det mesta ryms). Utöver detta ska presstödet bytas ut mot ett stöd till lokala journalistik, förhandsprövningen för public service-bolagen skärpas och tv-licensen avskaffas, så att allt mediestöd hanteras via skattsedel och statsbudget.

I praktiken skulle detta innebära att public service som vi känner det försvinner. Men i dess ställe skulle det komma ett system som förefaller extremt svårhanterat. Hur kommissionen tänker sig att fördelningen av de olika fonderna ska gå till i praktiken får vi kanske se i morgondagens rapport, men det är lätt att föreställa sig de praktiska svårigheterna och lätt kaosartade konsekvenserna.

Kommissionen vill att deras "förslag" ska beredas i utredningen inför sändningstillständet 2020, på samma sätt som Anette Novak vill med sitt PM. Kravlistan på utredaren är alltså redan lång, två år innan kulturdepartementet ska börja fila på direktiven.