Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Martin Jönsson om digitala medier

Stampen: Nu slåss tidningsjätten för sin överlevnad

Under ett par år har mediekoncern Stampen omgetts av rykten om en förestående konkurs. Det dagens ansökan om rekonstruktion visar är att en sådan varit betydligt närmare än bolaget velat erkänna. Nu väntar en dramatisk period där det fortfarande inte finns  något givet svar på om verksamheten går att rädda.

 

Pressmeddelandet som berättar om att en ansökan om rekonstruktion i dag lämnas in för 16 olika bolag, bland dem Stampen, AB, tryckeriverksamheten i V-TAB, distributionsverksamheten VTD, Stampen Local Media,  samt Modern Women Media vill ge tre tydliga budskap:

* Det är fel begångna av tidigare företagsledningar som försatt Stampen i denna krissituation

* Verksamheten i dag utvecklas i rätt riktning

* Läsare, prenumeranter, annonsörer och kunder kommer inte att påverkas av rekonstruktionen

Den första punkten är sann i sak, men det fråntar inte den nuvarande ledningen deras ansvar. Den andra stämmer någorlunda, men är till stor del en lek med siffror (vilket varit Stampen-koncernens specialitet genom åren). Den tredje är naturligtvis rent önsketänkande: självklart påverkas alla berörda av en såpass dramatisk händelse som en omfattande bolagsrekonstruktion.

Hur allvarligt är det då med en bolagsrekonstruktion? Det enkla svaret är ”Mycket”. Dels för att det är en väldigt ovanlig åtgärd på mediemarknaden – i Sverige får vi gå tillbaka till A-pressen på 90-talet för att hitta ett liknande exempel – dels för att Stampens ledning själva så kraftfullt avvisat alla spekulationer om att en sådan var på gång, dels för att det är en process som normalt tar väldigt lång tid att komma ur. Om det ens är möjligt.

Det man närmast kan jämföra med i branschen är i slutet av 2008 och början av 2009, efter finanskraschen, då ett antal amerikanska tidningskoncerner begärde konkursskydd enligt Chapter 11, som är den amerikanska modellen för bolagsrekonstruktion. Bland dem fanns Chicago Tribune, som i det läget hade 13 miljarder dollar i skulder och en snabbt dalande intäktskurva. För dem tog det fyra år att komma ur konkursen och ha rekonstruktionen på plats, med en ny ägarstruktur och en genomgripande utförsäljning av tillgångar. I Sverige är tidsgränsen 12 månader.

Vad det handlar om är att skydda sig mot en direkt konkurs – och uppenbart är att det är vad som hade väntat om inte den här åtgärden vidtagits. Men under den tid rekonstruktionen pågår är handlingsutrymmet för koncernen naturligtvis hårt begränsat, vilket närmast är en mardröm för varje aktör på den snabbt föränderliga mediemarknaden. Det är också skälet till att Stampen inte velat ta ordet rekonstruktion i sin mun. Så sent som i december, efter HD-domen som klargjorde att tryckerier, däribland Stampen-ägda V-TAB måste betala tillbaka hundratals miljoner i inbetald moms till sina kunder sade Stampens koncernchef Martin Alsander i en intervju i Resumé att det ”absolut inte” kunde bli tal om rekonstruktion. Nu har verkligheten  – och bankernas krav – hunnit ikapp.

Vad är då orsakerna bakom detta? Den främsta är naturligtvis historisk, där har Stampenledningen rätt i sitt pressmeddelande. Den expansionsiver som bolagets tidigare ledning, med huvudägaren Peter Hjörne och dåvarande koncernchefen Tomas Brunegård i spetsen, visade i mitten av 00-talet har blivit ett kostsamt ok att bära. Det köptes bolag till svindlande summor, såväl dagstidningar och tryckeriverksamheter som digitala spjutspetssatsningar, i en hybrisliknande ambition att bli landets ledande koncern såväl lokalt som digitalt. Detta möjliggjordes via hög belåning och ett kreativt utnyttjande av balansräkningen, där koncernens goodwill-värde blåstes upp till orimliga nivåer. Köpfesten fortsatte så sent som 2012, då produktionsbolaget OTW köptes för ca 200 miljoner.

Den nuvarande styrelsen och ledningen har  haft en tung uppgift att städa upp efter detta och att undvika att den höga skuldsättningen skulle leda till konkurs. Bankerna har  satt koncernen under hård press att återbetala närmare en miljard i lån och skriva ner goodwill-värdet. Handelsbanken har de senaste åren pressat Stampen att skriva ner goodwill på 1,4 miljarder kronor och återbetala närmare en miljard i lån.  En stor del av detta har koncernen lyckats med, genom hårda kostnadsbesparingar och utförsäljning av en lång rad tillgångar: bland annat ägarposten i lokaltidnings- och tryckerijätten Promedia, de lokala Mitt i-tidningarna, kundtidningsföretaget Appelberg, digitalbyråerna Mobiento och Adeprimo samt ägarposten i TT och de egna fastigheterna.

Detta har lett till att Stampens resultat förbättrades markant från 2014 till 2015. Resultatet efter finansiella poster vände från en förlust på en halv miljard till en vinst på 72 miljoner. Martin Alsander sade då att han var ”nöjd och stolt”, med det resultatet. Dock var det framför allt reavinster från en del försäljningar som förbättrade resultatet (uppskattningsvis med runt 250 miljoner), liksom det faktum att bolaget 2015 inte skrev ner sin goodwill över huvud taget. Framtiden såg knappast stabil ut, särskilt som alla vet att goodwillposten, som fortfarande är stor, behöver skrivas ner i framtiden.

 

Men allt går inte att lasta på tidigare ledningar. Beredskapen för tryckerimoms-domen förefaller ha varit otillräcklig, trots att det handlade om momsbelopp på runt 700 miljoner som var omstridda.  Och framför allt gick ledningen på en stor nit när de i fjol försökte få in nya ägare. De gick ut med hög ambition om att få in nya finansiärer och att det var nödvändigt för att rädda verksamheten på lång sikt. Bland annat gjordes bolaget om till att bli ett publik bolag, vilket krävts för att öka insynen. Men finansieringsförsöken stupade på mållinjen: de stora aktörerna var inte intresserade om familjen Hjörne inte var beredda att släppa till mer av de viktiga preferensaktierna, som kontrollerar makten i bolaget.

Därför sitter Stampen nu i en ekonomisk rävsax. Det är sant att delar av verksamheten utvecklats positivt, men skuld- och balansräkningsfällan kvarstår – och det är svårt att hitta köpare till de bolag man kan tänka sig att sälja ut, till det pris Stampen behöver ta ut. Dessutom skadar det naturligtvis bolaget på lång sikt att behöva sälja ut de delar som har störst lönsamhetspotential. Man riskerar att både göra dåliga affärer (som i Promedia-fallet) och sitta kvar med Svarte Petter, i form av papperstidningar och tryckerier med osäkra framtidsutsikter.

Vad finns då kvar att sälja i en rekonstruktion? Inte så mycket, räknat till de summor som behövs. OTW och Stampen Modern Woman media (med bl a Familjeliv, Bröllopstorget och Rodeo) ligger väl närmast till hands.  Men det lär knappast lösa koncernens långsiktiga problem.

Och vad blir effekten för det som de flesta förknippar med Stampen: Göteborgs-Posten och de kvarvarande lokaltidningarna? Att ingen skulle påverkas är förstås orimligt. Snarare handlar det om fortsatta nedskärningar, i bemanning, produktion och periodicitet. Vilket inte är en lätt uppgift i ett läge där alla tidningsföretag också måste expandera digitalt, i utveckling av nya tjänster och system, för att ha en chans att klara den digitala omställningen.

Exakt vad konsekvenserna blir kanske ägaren Peter Hjörne och koncernchefen Martin Alsander kan svara på vid presskonferensen som aviseras i dag klockan 13. Om de bara vidhåller att detta är ett sätt att stärka ekonomin på sikt och att ingen kommer att märka av det lär de få stora problem med trovärdigheten. I själva verket handlar det om enorma insatser för det offentliga samtalet och den lokala journalistiken när en tidningsjätte slåss för sin överlevnad. Och klockan tickar. De lär få frågan om de kan garantera att tidningarna överlever. De kommer inte att kunna ha något bra svar.