Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Martin Jönsson om digitala medier

Mittmedias bomb ökar oron i tidnings-Sverige

Få förutsåg den bomb som skulle släppas i medie-Sverige mitt under Almedalsveckan: lokaltidningskoncernen Mittmedia byter ut sin högsta ledning och styr av allt att döma mot en annorlunda strategi. Exakt vad det innebär kan ingen säga än, men för branschen och för läsarna av 28 lokaltidningar är det ett besked av nästan samma dignitet som beskedet om rekonstruktionen av Stampen för halvannan månad sedan.

UPPDATERAD

De båda tidningskoncernerna är ju också en del av samma historia. De köpte tillsammans Centertidningar för 1,8 miljarder 2005. Då ville de jobba ihop: de bildade koncernen mktmedia och skulle bli den stora aktören i Sverige på den lokala tidningsmarknaden. Så småningom gnisslade samarbetet: det blev två helt olika tidningsgrupper och Stampen tvingades av finansiella skäl retirera västerut.

Mittmedia har dock fortsatt på en expansiv väg, i synnerhet efter rekryteringen av Thomas Peterssohn som vd för fem år sedan. Han kom då från TT och tillsammans med sin styrelseordförande Lars Leijonborg och den nyrekryterade redaktionella chefen Anna-Karin Lith lade de upp en djärv plan. Den handlade om nedskärningar och sparpaket sida vid sida med enfortsatt expansion ägarmässigt – Mittmedia har sedan dess bl a blivit ensamägare av NA och Promedia-tidningarna. Men framför allt om att skapa en digital affärsmodell som skulle bära koncernen i en tid (under 2020-talet), då papperstidningen med Peterssohns ord lär vara marginaliserad.

Lars Leijonborg slutade som ordförande i december och ersattes av gamle Kinnevik- och Tv4-chefen Jan Friedman: en mycket mer medieerfaren, men erkänt hårdnypad chef, som direkt konstaterade att det nya uppdraget var ”ett av de svåraste uppdragen i medie-Sverige”.

Det tolkades av många som att det snart skulle hända saker inom koncernen. Mittmedia hade visserligen haft en imponerande utveckling på många områden: andelen digitala annonsintäkter 2015 var exempelvis 17,5 procent, vilket är skyhögt över de flesta andra lokala tidningar i Sverige. Koncernen hade också varit offfensiv och nyskapande  när det gäller redaktionell digital utveckling, med egna publiceringssystem, satsningar på robotjournalistik och annat. Samtidigt har tidningen tappat mycket i print, med kraftiga annonsnedgångar de senaste åren: betydligt värre än i Promedia-koncernen.

Resultatet  totalt sett landade för 2015 på en förlust på 21 miljoner. Detta i kombination med en fortsatt hög goodwill i balansräkningen ger bilden av en rätt svajig koncern, som dessutom blir allt svårare att styra i takt med att antalet titlar bara ökat. Mittmedia riskerar också att förlora ett antal miljoner i Stamnpens rekonstruktion, vilket knappast gör läget bättre.

Beslutet om att byta chefer och anta en ny strategi togs enligt uppgift i lördags vid ett möte på Arlanda. Resultatet kommunicerades i dag, dagen innan  Mittmedia ska hålla ett seminarium för lokala kunder i Almedalen där bl a Anna-Karin Lith skulle tala på temat ”Vad betyder lokaltidningarnas kris och omställning för dig?.

Beskedet innebär alltså att Thomas Peterssohn och AnnaKarin Lith lämnar ledningen för Mittmedia. Per Bowallius, tidigare vd för Promedia. tar över som vd och Anders Ingvarsson, i dag chefredaktör på Örnsköldsviks Allehanda blir tf redaktionell chef. Den reviderade strategin handlar om att ”öka bolagets fokus på den lokala kärnaffären utan att för den skull ge upp det framåtriktade digitala utvecklingsarbetet.”

Att döma av Anna-Karin Liths kommentarer är det ingen frivillig skilsmässa, Hon säger till Medievärlden: ”Jag förespråkar en försiktig nedmontering av papperstidningen och en försiktig frekvensnedgång samt en fortsatt digital utveeckling där vi precis har börjat få utväxling på det arbete vi har lagt ner. Men den nya styrelsen har en annan strategi och den kan jag inte stå bakom”.

Exakt vad den nya strategin består i är inte glasklart.  Men vad som händer med Mittmedia är, förstås oerhört, viktigt för hela medie-Sverige. Det handlar om 28 lokaltidningar, med en samlad upplaga på 198 000. Det är också tidningar som redan drabbats av hårda besparingar: senast i mars tog styrelsen beslutet att spara 133 miljoner under 2017-2018, vilket innebär 90 tjänster.

Därför är det viktigt att Jan Friedman snabbt är tydlig med vilket vägval styrelsen gjort – och hur det skiljer sig från det styrelseledamoten Leijonborg tidigare drivit och ansvarat för som ordförande.

Friedmans kommentarer i samband med chefsskiftet sänder ut en del signaler, men lämnar lite för mycket över till oss kremlologer att gissa om. Han beskriver den digitala transformationen de senaste åren som utveckling av ”en rad digitala spetstjänster” och säger att det arbetet, ”givetvis kommer att fortgå. Men beskedet att man ska öka bolagets fokus på den lokala kärnaffären kan tolkas som att man i första hand vill prishöja – och spara – sig till en rimlig lönsamhet. Möjligen i kombination med en satsning på gratistidningar, vilket Per Bowallius tidigare talat sig varm för, för att skapa en starkare räckviddsaffär.

I ett internt mejl från Per Bowallius, som Journalisten återger, är det tydligt att det nu blir ett betydligt starkare printfokus. Bowallius skriver: ” Vi måste inse att vi av rena överlevnadsskäl tvingas bli mer realistiska i förväntningarna på vad den digitala affären kan ge oss hitom den överskådliga horisonten. Här har jag hela tiden haft en försiktig hållning som var och är baserad på fakta”

Det kan beskrivas som  två tydliga steg bak, efter de senaste årens snabba steg framåt med siktet att skapa en bärkraftig digital affär , där hälften av intäkterna ska vara digitala 2020. Det strider också mot Friedmans tidigare uttalande om att den digitala transformationen fortsatt är huvudspåret.

Rätt eller fel är omöjligt att avgöra. Men risken finns ju att det som räddas på kort sikt samtidigt försämras möjligheterna till en verklig digital transformation på längre sikt.