Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-12 21:02

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/digitalamedier/2016/07/05/roboten-gor-journalistiken-smartare/

Martin Jönsson om digitala medier

Roboten gör journalistiken smartare

"Med eller mot robotar?" "Tar robotarna över politik och media?" "Så klarar vi en robotrevolution". Det är bara några av rubrikerna till de många seminarier under Almedalsveckan som handlar om artificiell intelligens och robotar (jag deltar själv i ett av dem i dag). Men rubrikerna är representativa: de lockar alla med en debatt som är konfrontativ och mestadels dystopisk.

Debatten om AI och robotar domineras ofta av det anslaget. För ett år sedan skapade Stephen Hawking, Elon Musk, Steve Wozniak och många andra rubriker när de i ett öppet brev hävdade att "artificiell intelligens är farligare än kärnvapen". Och när John Brockman förra hösten samlade en antologi om "What to think about machines that think" fanns det så många olika starka röster och åsikter att skribentlistan rymde mer än 150 namn. I ljuset av detta är det väldigt befriande att läsa Kevin Kellys nya bok "The Inevitable - Understanding the 12 Technological forces that will shape pour future" (Viking). Kelly, som i många år var redaktör för tidskriften The Wired, framstår allt mer som en av de mest sansade, erfarna rösterna i teknikdebatten, inte minst när det gäller robotar och AI. Han är varken utopiker eller dystopiker. Han har varit runt kvarteret några gånger när det gäller ny, hajpad teknologi och konsekvent lyckas hålla en balans mellan teknologins möjligheter och nödvändigheten av en ansvarstagande utveckling, såväl ur ett moraliskt som integritetsmässigt perspektiv. Han är på många sätt den ultimate Silicon Valley-analytikern: hälften hippie, hälften hackare - och med mer än 30 års erfarenhet av virtuell utveckling. He drank all the Kool-Aid, men behöll fattningen. (Läs bra intervjuer med Kelly i The Guardian och Newsweek). Han presenterade delar av teserna i sin nya bok på digitalfestivalen SXSW i Austin i mars och konstaterade redan där att ingen kan undgå kraften i AI-utvecklingen. Det handlar inte om de mer spektakulära teorierna om en singulär superintelligens, utan snarare om teknik och processer som stegvis gör "dumma saker lite smartare". Kelly pratar om en "syntetisk smartness", som i första hand kommer att driva fram helt nya tjänster och funktioner. "Nästa 10 000 betydelsefulla start-ups kommer alla att bestå av någon form av idé som kombineras med AI", sade Kelly från scenben i Austin. Och i boken påminner han om att två av de största AI-bolagen som vi använder dagligen är Facebook och Google. AI är en av de "oundvikligheter" han lyfter fram sin bok: metatrender som kommer att fortsätta prägla utvecklingen i minst tre decennier. Det är trender som vi kan påverka till delar, i hur vi använder dem ansvarsfullt, men som vi inte kan stoppa, inte minst därför att de påverkar och förstärker varandra. Kelly beskriver trenderna i presens particip, just för att betona att de är pågående: Screening. Acessing. Sharing. Filtering. Och så vidare. Kelly skildrar dem som en teknikoptimistisk humanist, även om han också konstaterar att den mest effektiva artificiella intelligensen kommer att centreras till några få "nätoligarker", i det kommersiella AI-molnet. Han lär oss att ändå inte frukta förändringen, utan att utnyttja den. Mitt favoritexempel i bokens avsnitt om robotar och Ai handlar om schack. Genomslaget för schackdatorer, som funnits i många decennier, men som blev hett stoff med 90-talets Deep Blue och dess efterföljare, har inte "skadat" det mänskliga schackspelandet. Tvärtom. Intresset för schack ökar - och kvaliteten på spelet förbättras, just därför att maskinerna och människorna lär av varandra. Norske stormästaren Magnus Carlsen är bara ett exempel på spelare som tränat med AI och vunnit på det. Och som Kelly konstaterar: "Vi får inte arbeta mot robotarna, utan med dem. Den som arbetar med dem kommer att belönas i framtiden. Om AI kan hjälpa människor bli bättre schackspelare är det logiskt att det också kan hjälpa oss bli bättre piloter, läkare, domare och lärare". För att inte tala om journalister och politiker.

När det gäller journalistik och robotar hamnar diskussionen nästan alltid i en rätt enfaldig, teknikfientlig retorik om hot mot jobb eller utarmning av kvalitet. Det är precis tvärtom. Rätt använt kan robotar och AI hjälpa oss att bli bättre på att samla in, analysera och nå ut till publiken med det som är mest relevant för dem. Det handlar inte om att "ta journalisters jobb", utan om att ta fram och presentera innehåll som är intressant för enskilda individer - och att  skaffa ett bättre u7nderlag för att göra mer kvalificerad journalistik på. Vi kan utnyttja offentliga APIer och databaser för att få in och förädla data som aldrig skulle gå att sammanställa manuellt. Det utvecklar journalistiken och ger den  större värde, inte tvärtom.

Den renodlat robotskrivna journalistiken är en mindre del i detta. Det görs experiment, av t ex AP (via Automated Insights) om lokal baseball och av Mittmedia, Hallpressen m fl om fotboll mm på lägre  nivåer. Det kommer att utvecklas fler och kommer att kunna användas på fler områden. Men alla som vet något om hur man konstruerar en robottext vet att det finns väldigt stora begränsningar.

Intressantare ur ett journalistiskt perspektiv är det Journalism++ gör med Marple: ett sätt att generera journalistik ur statistik. Och förstås explosionen av chatbots: det finns mer än 11 000 nu på Facebook Messenger, läs om några intressanta exempel här.

Robotarna är inget hot, de är journalistikens vänner, eftersom de gör oss smartare och ger oss bättre förutsättningar att ägna oss åt det som är viktigt på riktigt. Om vi lär oss av dem. Med, inte mot.