Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Martin Jönsson om digitala medier

Resultatet av medieutredningen riskerar bli ett stort ingenting

Efter 20 månaders utredning hade man trots allt förväntat sig en del svar om den kommande mediepolitiken. Vad vi fick: ”skisser”, massor av frågor och hänvisningar till tre nya utredningar. Samt ett presstödssystem som är så radikalt omgjort att det lär få svårt att finna enighet om det i riksdagen.

Den medieutredning som Anette Novak varit ansvarig för väger in på 538 sidor. Den är, precis som förra höstens delbetänkande ”Medborgarna och medierna”, bitvis en välskriven och uppdaterad analys av utmaningarna för mediebolagen, medborgarna och demokratin, med bland annat intressanta tankar och en del rudimentära förslag om satsningar på medie- och informationskunnighet, om behovet av ett stärkt medialt civilförsvar (mot desinformation och trollfabrikers verksamheter), om snabbare internettillgång i hela riket och om skärpta straff för hot mot journalister. De flesta av dessa förslag finns dock samlade under rubriken ”Mediepolitiska idéskisser” och om man har minsta kunskap om hur långsamt den svenska mediepolitiken brukar verka finns det en uppenbar risk att dessa ofinansierade förslag, som kräver insatser från en rad andra departement, aldrig kommer att lämna ritbordet.

Skissandet, utan konkreta lösningar och förslag, visade sig – något överraskande – vara den röda tråden i hela dagens presentation av den statliga medieutredningen. Trots att kulturminister Alice Bah Kuhnke inledde med att säga att ”mediepolitiken är ett av de mest eftersatta områdena” och att klockan var ”fem i tolv” innehöll den presentation som följde mer frågor än svar. Svaren kommer senare, i de tre utredningar som ska genomföras de närmaste tre åren: en inför public service-bolagens kommande sändningstillstånd, en helt ny mediefinansieringsutredning och en ny konkurrensutredning, trots att en sådan nyligen genomförts av Myndigheten för radio och tv. Långbänken som präglat svensk mediepolitik blev just avsevärt längre – och den som väntat sig snabba åtgärdsförslag om till exempel en sänkning av digitalmomsen fick inte ens en tummetott.

I övrigt innehöll utredningen en väntad omgörning av presstödssystemet, men i en oväntat radikal modell.

Presskonferensen innehöll också en bomb, som nog ingen såg komma: förslaget om ett nytt public service-bolag, som ska ligga under Förvaltningsstiftelsen, precis som SVT, SR och UR, men med ett nytt uppdrag: att göra lokal journalistik för de ”vita fläckar” som saknar redaktionell bevakning. Publiceringen ska mestadels ske i ”andras kanaler”, dock oklart vilka. Finansieringen av detta är även den minst sagt oklar: det står inget om den i själva utredningen, men Anette Novak sade på presskonferensen att det skulle kunna ska genom effektiviseringar av de mediepolitiska anslagen på 6-10 procent, vilket rimligen måste innebära att dagens tre public service-bolag skulle få ett kraftigt sparkrav på sig, på 500-800 miljoner kronor.

Förslaget väcker tre spontana frågor: 1. Vad tycker lokaltidningskoncernerna om att få en ny public service-konkurrent? De har ju lobbat hårt för att snarare själva ta över produktionen av innehåll lokalt. 2. Hur rimmar det med Novaks förslag till den kommande public service-utredaren om att titta på en sammanslagning av de tre public service-bolagen? och 3. Varför komma med förslag på en ny mediefinansieringslösning, samtidigt som man vill tillsätta en stor mediefinansieringsutredning?

Någon mer som tycker att det inte går ihop? Eller är det bara en ”skiss”?

Även förslaget till nytt mediestöd, som ersättning för det gamla presstödet, lär slå mot lokaltidningskoncernerna,. Visserligen ska stödsystemet få lite mer pengar: 165 mkr extra fram till 2020. Men det kommer i första hand inte att gå till de befintliga tidningarna, eftersom stödbeloppet dels begränsas till ett maxbelopp på 25 mkr, dels innehåller krav på planer för hur stödet på sikt ska upphöra för de bolag som får det. Slut på automatiska tillskott till resultaträkningen alltså. Eftersom stödet ska öppnas för alla att söka torde det också innebära den slutliga dödskyssen för de andratidningar som fortfarande finns på vissa orter, men där stödincitamentet till ägarna nu försvinner.

Det nya mediestödsförslaget är definitivt ingen skiss, det tillhör utredningens mest genomarbetade och det finns en hel del som är klokt tänkt i det, med möjligheter för nya digitala initiativ att ta del av medlen och extra pengar till underbevakade orter. Men det är onekligen en radikal förändring – till exempel genom att styrningen av stödet läggs i händerna på publicister istället för på en myndighet – och det lär bli en gigantisk utmaning att baxa det igenom kulturutskottet och riksdagen.

Om förslaget skulle stupa i riksdagen återstår inte mycket av dessa 538 sidor som inom överskådlig sikt faktiskt lär bli verklighet. En hel del bra tankegods, men väldigt lite verkstad.

Jag lämnar Rosenbad med ett citat från Google-veteranen Richard Gingras ringande i öronen. ”The future of news is a lot of conferences on the future of news”. Byt ut konferenser mot statliga utredningar och ni har den perfekta sammanfattningen av dagen.