Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-26 03:25

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/digitalamedier/2017/06/07/de-politiserade-medierna-graver-i-grunden-journalistikens-grav/

Martin Jönsson om digitala medier

De politiserade medierna gräver i grunden journalistikens grav

Rätta artikel

Någon som tycker att Katrine Marcals beskrivning av den brittiska tabloidpressen är för hård? Det är den inte. Daily Mail är en tidning som inte drar sig för lögner, grova hårdvinklingar och djupt oetiska arbetsmetoder. Men problemet är större än så. Det handlar om hur politisering, populism och polarisering riskerar att undergräva förtroendet för journalistiken i stort.

Det redovisas just nu många olika undersökningar om förtroendet för medierna, både i Sverige och internationellt. SOM-institutet och Institutet för mediestudier har nyligen kommit med rapporter i ämnet https://www.dn.se/debatt/lasarna-misstror-mediernas-rapportering-om-invandring/ – och snart släpper Reuters Institute sina siffror över läget i Europa och USA.

Den som vill kan plocka siffror ur undersökningarna som säger att förtroendet i stort sett är högt och stabilt, framför allt för public service och dagspressen. Men det går också att hitta siffror som visar att förtroendet sjunkit, om man väljer en kortare tidsperiod, enskilda åldersgrupper, enskilda medieföretag, enstaka sakfrågor eller bara väljer anhängare av ett visst parti. Om man sedan inte bryr sig så mycket om hur statistik ska redovisas korrekt kan det bli som på en del högerextrema sajter som efter rapporten "Misstron mot medier" från Institutet för mediestudier satte rubriker som ”Majoritet utgår från att svensk media ljuger om invandringen”, trots att det varken var en majoritet eller en fråga om huruvida medierna ljög.

De här sajterna, som gärna kallar sig ”alternativmedia”, satte sannolikt sina rubrik av samma anledningar som Paul Dacres Daily Mail sätter sina: "för att spegla läsarnas åsikter och tillvarata deras intressen”, som Dacre alltid satt som sin viktigaste uppgift. Det har inte med journalistik att göra, men det går hem, eftersom det bekräftar läsarnas världsbild. Och därmed har vi tagit ytterligare ett steg mot ett politiserat och polariserat ömsesidigt misstroende.

I Reuters Institutes granskning av medieförtroendet, som ingår i den medierapport som snart släpps, speglas detta i ett par intressanta siffror. I USA har bara 38 % förtroende för medierna generellt. Däremot har 53 % förtroende för de medier de själva följer. I Storbritannien är skillnaden nästan lika stor. Man tror det man ser i sin egen bubbla, men misstror allt annat.

I någon mening har pressen alltid varit politiserad, åtminstone sett till läsekretsens sammansättning. Om man ritar upp en politisk vänster/höger-linje över partisympatierna hos publiken för de största brittiska medierna hamnar The Guardian längst till vänster, BBC i mitten och Daily Mail/Mail Online längst till höger. Liknande uppställningar går förstås att göra i alla länder, även om skillnaderna sällan är lika tydliga som de är just i det djupt klassplittrade Storbritannien.

Den viktiga frågan för publicister har dock alltid varit att poängtera att innehållet på nyhetsplats inte är politiskt eller ideologiskt färgat även om publikens sympatier drar åt ett håll eller om ledarsidor och kolumnister har en tydlig agenda. När nyhetsjournalister talar om ”att sätta agendan” handlar det om att ta fram viktiga nyheter, inte om att driva en ideologisk linje.

Problemet uppstår när polariseringen gått så långt att stora delar av publiken inte längre kan eller vill skilja på vad som är nyheter och fakta och vad som är åsiktsdrivet och fejk.

Där är vi precis nu, påeldat av situationen i USA, där president Trump så sent som i går på nytt twittrade om ”the fake news of CNN, NBC, ABC, CBS, Washingon Post och New York Times” och där ett av de största programmen på Fox News Channel har ett dagligt inslag som heter ”Fake News Round-up”, där nyhetsflödet sammanfattas, men viftas bort som kampanjer och propaganda.

Både Donald Trump och Paul Dacre tycker om att använda frasen ”folkets fiender”. Trump har sagt det om nyhetsmedierna och både han och Dacres tidning har gjort det om rättsväsendet, när besluten går emot hans politiska linje.

Att göra sig själv till ”folkets röst” och hävda att alla som har en annan åsikt ägnar sig åt lögner och fejk är en rätt bra definition av vad populism är. Det är också en strategi med ett tydligt mål: att få debatten att enbart handla om att basunera ut sina egna åsikter, utan att behöva bry sig om fakta. På så sätt är det mycket lättare att vifta bort journalistiska avslöjanden och fakta  som går en emot – och att få ens anhängare att köpa det.

Paul Dacres Daily Mail har, tillsammans med flera andra brittiska tabloider, varit högst delaktiga i att den här utvecklingen eskalerat. Och alla redaktioner som lockas av att dras in i detta genom att göra nyhetsjournalistiken mer politiserad och kampanjartad måste vara medvetna om att de i grunden gräver sin egen publicistiska grav.

Den som väljer sida kan få många och högljudda hejarop inifrån sin egen filterbubbla. Men journalistiskt går det inte att lita på dem.