Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-27 15:34

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/embloggen/2012/06/08/en-doft-av-ostermalm/

EM-bloggen

En doft av Östermalm...

Rätta artikel

Lisas säng är äntligen på plats, det trådlösa nätverket är fixt, efter flera timmars slit, nu är det bara gardinerna, som ska hålla morgonsolen borta, som saknas. Sedan kan EM börja, på allvar.

Sitter i köket på Vynogradny Provulok, i centrala Kiev, och blickar ut över hustaken, från fönstret på åttonde våningen. Det här är fina kvarter, utbudet i livsmedelsbutiken nedanför, och priserna på den lokala restaurangen, ger en doft av Östermalm. I de här kvarteren bor man inte om man bara har en arbetarlön att luta sig emot. Priserna är av svenskt snitt, vilket ska vägas mot, för att ta ett exempel, att en ukrainsk journalist endast tjänar en tiondel av vad en svensk kollega drar in varje månad. Min matkasse, med bröd, ost, yoghurt, korv, kaffe, juice, läsk, lite chips och godis kostade lika mycket som ett normalbesök på Daglivs på Sankt Eriksgatan. Kom på efteråt att jag borde använt ICA-kortet, för då hade jag ju fått poäng, här också…

Den slitna trappuppgången i vårt hus ger dock en antydan om standarden på fastigheten under Sovjettiden. För utanför lägenheternas stabila säkerhetsdörrar har tiden stått stilla, risigt är bara förnamnet, i hissen har någon gått loss med kulspetspenna på knapptavlan, annars vet man inte vilken av de trasiga knapparna man ska trycka på för att hamna på rätt våning. Har inte grottat ner mig i upplåtelseformen, men man kan på goda grunder anta att de topprustade bostäderna är ägarlägenheter, och att ansvaret för allmänna utrymmen är tämligen oklart.

Det är varmt ute idag. Har precis kommit tillbaka från den svenska träningen, Johan Elmander körde äntligen tillsammans med de andra, men om han gjorde det under hela träningen vet jag inte. Erik Hamrén ville vässa laget i lugn och ro, inför måndagens EM-premiär, utan spionerande blickar, och alla fick lämna Kontja-Zaspa, Dynamo Kievs träningsanläggning, efter en kvart. Lite surt, visst, för man hade ju gärna velat se vad Elmander presterade, men mest irriterad var jag över att jag reflexmässigt tagit med mig min blå QPR-jacka, totalt onödig barlast i den tryckande värmen. Men å andra sidan, väderomslagen kan komma kvickt, och åskskurarna innehåller oanade mängder vatten. I onsdags fastande krönikören och jag i tunnelbanan, på väg hem från EM-arenan, sedan gatorna förvandlats till strömmande vattendrag. Att tälta sig igenom turneringen kräver ett visst inslag av mod och uthållighet, inser jag. Och jag är glad att jag slipper…