Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-19 19:28

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/embloggen/2012/06/13/jublet-sager-allt/

EM-bloggen

Jublet säger allt

Rätta artikel

Om jag vore fotbollsspion, en sådan som spejar på kommande motståndare, skulle jag granska jubelscenerna efter ett mål _ i spontaniteten tränger sanningen fram. Det kan inte hjälpas. Chippen och grabbarma såg snarare ut som entusiastiska autografjägare än medspelare när de flockades kring Zlatan efter målet mot Ukraina. Oleg Blochins och Andrej Sjevtjenkos långa omfamning var lika talande. De är far och son, i himlen vakar farfar, tränarlegenden Lobanovskij, och resten av spelarna är hans barnbarnsbarn. "Sjevas" lillebröder Tymosjtjuk och Voronin undantagna. Jag skulle fråga mig varför Jakub Blaszczykowski riktade två fingrar mot himlen efter sitt drömmål mot Ryssland och därmed också få svaret på varför "Kuba" spelar med ett sådant stort hjärta. Något i scenerna efter Englands ledningsmål mot Frankrike skulle göra mig orolig om jag hette Erik Hamrén och var mån om att behålla mitt jobb. I Lampards och Rooneys frånvaro har engelsmännen blivit underdogs. Antonio Cassanos rörande glädje efter Di Natales Spanien-mål skulle få mig att höja ett varningens finger för Italien.