Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-17 06:43

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/epstein/2009/09/03/rasunda-bor-forbli-aiks-hemmaarena-4590/

Epsteins STHLM

Råsunda bör förbli AIK:s hemmaarena

Lars Epstein
Rätta artikel

Djurgårdens fotbollslag får en ny hemmaplan på Östermalms IP (kanske). Det meddelade idrottsborgarrådet Madeleine Sjöstedt i går (om förhandlingarna med markägaren Kungliga Djurgårdsförvaltningen går i lås). Därmed räddas Stockholms stadion som fri idrottens högborg med löparbanor och allt. Glädjande! Sedan tidigare är det klart att Hammarbys fotbollslag överger Söderstadion och får en ny modern hemmaarena på andra sidan Globen 2012 (Stockholmsarenan). Brommapojkarna stannar på nyrenoverade Grimsta IP. Men hur blir det för AIK? Inget är klart än.

Blivande Nationalarenan vid Solna station.

I Solna har byggandet av den nya Nationalarenan (i det som ska bli den så kallade Arenastaden) vid Solna station knappt startat. Lite markarbeten, lite ny asfalt på det gamla industriområdet och betongpålar nedhamrade här och där i marken är än så länge allt som pekar mot att en modern fotbollsarena med plats för 50 000 åskådare ska stå färdigbyggd om drygt två år. I går stängslades hela byggplatsen in.

Råsunda fotbollsstadion (exteriör).

Det har sagts att sjuttioåriga Råsunda fotbollsstadion två kilometer därifrån ska rivas när nya Nationalarenan blir färdig. Men kanske ändå inte. Krafter är igång för att göra Råsunda till AIK: s egen hemmaarena också i fortsättningen. En namninsamling har startats för detta. Jag har redan skrivit på (plus nästan 2 500 personer till).

Råsunda fotbollsstadion (interiör).

Råsunda är ju den perfekta fotbollsarenan. Lagom stor för allsvenskans publikstarkaste och Sveriges just nu bästa fotbollslag AIK. Och hur många minnen har jag inte själv från gamla kära Råsunda. Här hjälpte jag min pappa att sälja korv (på den tyvärr numera rivna Västra läktaren) och ambulerade själv runt med en låda på magen mellan bänkraderna och fick skällning för att jag stod i vägen för publiken och för att korven var för kall och för att den var fem öre dyrare än utanför arenan. ”Men den är 10 öre godare”, svarade jag. Här var jag med i talkören och skrek: ”Å….Heeeej” när AIK-målvakten Bengt Kjell (stel som en pinne, men som en bläckfisk i målet) sparkade ut bollen när det blev inspark. Jag sålde ”program till matchen och signalsystemet, 50 öre, program 50 öre…”. Jag jublade när Kurre Hamrin lurade DIF-målvakten Arne Arvidsson att slänga sig i fel hörn och retfullt enkelt rulla in avgörande 2-0 på en feldömd straffspark och njöt ännu mer när en ursinnig DIF-supporter intill mig vanmäktigt skrek med adress Kurt Hamrin. ”Jag ska mörda dig din jävel.”

AIK:s målvakt Bengt Kjell med sina lagkompisar på Rekordmagasinets omslag nr 32 1952 (illustration i nya AIK-magasinet Tattersall).

I dagarna har ett gäng AIK-entusiaster gett ut ett magasin (fanzine kallar de det själva) Tattersall (döpt efter en krog på Östermalm som förr frekventerades av AIK: s fotbollsspelare) lika elegant (magasinet) till utseendet som texterna är råa (och några kanske lite oredigerade). Störst behållning hade jag av Lars Lindblads berättelse om hur hans pappa låg inkallad under andra världskriget och följde favoritlaget AIK: s bravader. Den 6 maj 1945 var pappan på Råsunda och såg Henry "Garvis" Carlsson slå in 1-0-målet mot Halmia. Dagen efter kapitulerade Tyskland. Men pappan var aldrig inne på Kungsgatan och firade fredsdagen i konfettiregnet. När AIK efter 55 långa år åter tog SM-guld 1992 grät han i telefonen när sonen ringde. En sann gnagare, Lars Lindblads pappa.