Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Epsteins STHLM

Karlbergsvägen. Foto: Lars Engström

Karlbergsvägen ingick i mitt revir under barndomens 50-tal. Spårvagnarna 5-an och 9-an bullrade förbi på väg bort mot okända avlägsna platser som Sofia kyrka eller Östra station. På Karlbergsvägen bodde min klasskompis Roffe Holm, i 65:an som jag minns det, i en lägenhet över gården. Hans snälla mamma kom in med varm mjölkchoklad och vispgrädde som hon bjöd oss tioåringar på när vi efter skolan låg raklånga på mage på vardagsrumsgolvet uppslukade av Prins Valiants äventyr såsom de framställdes i seriemagasinet. Ibland stod Roffe och jag i våra toppluvor ute på trottoaren på varsin sida rännan som (för att leda regnvattnet rätt) löpte från stuprörets mynning ut till körbanan. Ömsevis studsade vi en tennisboll som om den prickade rätt kom tillbaka och inbringade en poäng i fall kastaren lyckades ta lyra. Trottoartennis vill jag minnas att vi kallade den leken. Riktig tennis spelades på den tiden endast av kungar och andra privilegierade människor. Kanske hittade vi vid tillfälle någon trasig madrass som någon hade slängt och som vi kunde tumla runt på och nog klättrade vi ibland i skydd av mörkret omkring på farliga ställen som under Sankt Eriksbron på tunnelbanebrobyggets tid.

Dessa minnesfragment glimtar till när jag tar del av en nyutkommen liten fotobok, ”Karlbergsvägen 1967-1981” av Lars Engström, (Nirak förlag). Lars Engström jobbade på den tiden som ledare på Birkagården och dokumenterade barnen och deras värld i närområdet (bilderna ovan). Det är som han har lyckats fånga en stämning som dröjt sig kvar från 50-talet men som jag inbillar mig är försvunnen i dag. Kanske har jag fel. Men det verkar som barnen då hittade egna spännande platser att utforska som övergivna bilvrak att låtsasköra i, farliga tak att klättra omkring på och övergivna möbler utställda på gatan att fritt begagna. Hursomhelst är det en ömsint och kärleksfull skildring av en gången tid som Lars Engström har åstadkommit. Hoppas den finner vägen till sin publik.