Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-17 07:50 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/epstein/2010/09/28/valbevarat-munkskelett-uppgravt-pa-riddarholmen-8171/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Epsteins STHLM

Välbevarat munkskelett uppgrävt på Riddarholmen

Skelettet efter en på medeltiden begravd munk blottades på tisdagen vid utgrävningarna söder om Riddarholmskyrkan.  Att det rör sig om en munk från det medeltida klostret torde stå utom allt tvivel eftersom platsen där fyndet gjordes ligger inom den gamla klostergården där munkarna begravdes.  Gråmunkeklostret grundades runt 1270 av Magnus Ladulås och stängdes 1527 av Gustav Vasa.  Det välbevarade skelettet med armarna korslagda och tänderna välbevarade härrör således från den katolska perioden i Sveriges historia. Skelettet är oskadat så när som på vänstra benet som försvann när en kulvert anlades under gatan 1945. Träkistan däremot har förmultnat och återstår endast i form av en lite mörkare strimma i det grå jordlagret.

Skelettfyndet var det tredje på två veckor, berättar arkeologen John Wändesjö från Stadsmuseet.  Benen ska nu undersökas närmare av osteologer och analyseras med C 14-metoden för ungefärlig datering.  Utgrävningen är föranledd av de pågående arbetena med att lägga ned rör i marken för fjärrkyla.

Det känns helt osannolikt att stå och betrakta de minst femhundra år gamla resterna av en stockholmare som levde sitt liv i en så annorlunda tid men på samma plats som vi stockholmare i dag.

Jag drar mig till minnes inledningen till August Strindbergs berättelse ”På gott och ont.” i Svenska öden äventyr, del II, där han så inlevelsefullt med sin milda satir målar fram en medeltida scen från det gamla klostret på Riddarholmen:

”Julisolen gassade så hett på Gråbrödraklostrets södra vägg på Kedjeskär eller Riddarholmen som det nu kallas. Väggen vilade på en stenfot som var lagd i själva sjökanten; i väggen var en fönsteröppning och i den låg broder Franciskus, stödd på armbågarne och med halva kroppen utanför. Han låg på knä på en bänk och solade sig; han såg huru becket smälte från spåntaket och rann ner i sjön; var gång en droppe smällde på vattenytan, rusade ett stim löjor till och skulle se om det dugde äta, men det gjorde det inte; det blev bara en hop oljiga ringar i alla regnbågens färger. Detta låg broder Franciskus och såg på under det att solen sken på hans kala hjässa. Men bakom hans rygg innanföre i den stora salen sutto tolv unga munkar på en bänk framför ett långt bord och skulle skriva ut ett avlatsbrev i tolv exemplar efter broder Franciskus´ diktamen. Men brodern Franciskus hade icke brått och de unga icke heller, ty man hade gott om tid i klostren nu under förfallets tidevarv, då präster och riddare slogos om riket”.

Jag vill gärna föreställa mig att det var broder Franciskus som låg där nere i gropen framför mina ögon på Riddarholmen.

 

 

 

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt