Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-12-10 21:21

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/epstein/2010/10/24/brollop-nu-och-da-i-trosa-och-i-tranas-8362/

Epsteins STHLM

Bröllop nu och då - i Trosa och i Tranås

Nils Isaksson och Lisa Sjöblom lovade varandra trohet livet ut ...

Jag hade glädjen att få närvara när brudparet Lisa Sjöblom och Nils Isaksson lovade varandra trohet i glädje och sorg livet ut under en mycket högtidlig och vacker vigsel i Trosa lands kyrka på lördagen. Jag tror att de kommer att lyckas hålla sitt ömsesidiga löfte och önskar dem lycka till med hela mitt hjärta.

... i Trosa lands kyrka på lördagen.

Själv var jag alldeles för omogen, om än 22 år gammal, när jag avgav samma löfte, utan att kunna infria det, i en liknande lantlig kyrka (Säby) utanför Tranås i oktober 1963. Det bröllopet glömmer ingen som var närvarande. Efter vigselceremonin skulle de runt 80 gästerna inta bröllopsmiddagen på Stadshotellet i Tranås. Den olycklige källarmästaren hade av misstag spegelvänt bordsplaceringen så att samtliga gäster hamnade fel innan misstaget upptäcktes. Efter närmare en timmes parlamenterande hittade samtliga rätt stol och middagen kunde påbörjas.

Talen avlöste varandra, det ena spirituellare än det andra. Så var det brudgummens far, min pappa Litman, som knackade med gaffeln i glaset och sorlet tynade bort. Han reste sig upp i den totala tystnaden i den magnifika matsalen. Jag såg hur han kämpade med att hålla tårarna tillbaka. Känslor var inget han till vardags brukade uttrycka. Han koncentrerade sig för att börja sitt hyllningstal. Han stod där tyst och såg högtidlig ut. Alla gästernas blickar riktades mot honom där han stod. Inte ett ljud hördes. Man kunde se hur rörd han var över att jag, hans son, som så många gånger gjort honom besviken, skulle etableras i den borgerliga gemenskapen och det med en kvinna som han högaktade. Men sekunderna tickade iväg utan att tystnaden bröts. Pappa stod bara där och såg ut över bröllopsgästerna med en fjärran blick utan att lyckas få en stavelse över sina läppar. ”Snart vänder han sig mot bruden och säger något”, tänkte jag. Men inget hände. Efter kanske två minuters talande tystnad kunde han inte längre hålla tillbaka tårarna som trängt på och börjat rinna nedför kinderna och min gråtande pappa fick hjälp att sätta sig ner på sin stol igen utan att ha sagt ett enda ord varpå följde en lång rungande uppriktigt menad applåd. Alla bröllopsgästerna förstod vilka starka känslor hans tystnad hade uttryckt.

Jag och min brud lämnade Tranås för en bröllopsresa till Köpenhamn senare på kvällen. Efteråt fick vi många gånger höra hur fantastiskt kul bröllopsgästerna hade haft det den där kvällen på Stadshotellet och hur min blyga pappa hade dansat halva natten vilket han normalt aldrig gjorde medan bruden och jag tillbringade vår bröllopsnatt på Hotell Cuba, en stökig bordell (vilket vi inte anat när vi beställt rummet) inte långt från Hovedbangården i den danska huvudstaden.