Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-11-27 13:35

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/epstein/2011/01/21/tur-att-medborgarna-borjade-engagera-sig-pa-1960-talet/

EPSTEINS STOCKHOLM

Tur att medborgarna började engagera sig på 1960-talet

City 67, planen som väckte stockholmarnas vrede.

Den planerade "motorvägen", Tunnelgatsleden från Norra Bantorget till Östermalm med 10 parkeringshus i rad på södra, högra,  sidan ...

... och fem 13-vånings kontorshus på den norra sidan från Norra Bantorget till Luntmakatgatan.

Jag engagerade mig aldrig särskilt mycket i samhällsfrågorna på 1960-talet allraminst i Stockholms stadsbyggande. De fem höghusen och Åhléns byggdes i city men ännu fanns inte Gallerian, Kulturhuset eller Sheraton vid Tegelbacken.  Stockholmarna hade under de föregående åren vant sig vid att halva stan revs, till vilken nytta eller nackdel reflekterade inte många över, inte förrän i slutet av 1960-talet.  Då blev det plötsligt ett väldigt rabalder över en plan som kallades City 67. Jag satte mig aldrig in i vad den innebar. Men det gjorde lyckligtvis andra engagerade Stockholmare, bland annat i byalagen som bildades vid den här tiden.

En visionär skiss i genomskärning. Drottninggatan västerut. Pubs bohagshus längst till vänster vid korsningen med Kungsgatan. Längst till höger den upphöjda Tunnelgatan med gångtrafikanter i nedre planer och bilarna i det övre. Allra längs till höger ett av de planerade 13-vånings kontorshusen.

Tunnelgatan skulle sprängas ned rakt genom Brunkebergsåsen ungefär i den nuvarande tunnelns sträckning. Malmskillnadsgatan och Regeringsgatan skulle ledas i viadukter över Tunnelgatan. Här ett perspektiv västerut från den tänkta viadukten över Malmskillnadsgatan ...

... här samma perspektiv från ungefär samma plats som ovan som det ser ut än i dag.

City 67 genomfördes aldrig helt ut som tur var.  Det mest spektakulära inslaget i City 67 var den så kallade Tunnelgatsleden, en bred genomfartsgata, upphöjd ”en våning” över fotgängarna, kantad av kontorshus och parkeringshus, från Klara Strandsleden i väster, via Norra Bantorget, ”upplyft” över Vasagatan, Drottninggatan och Sveavägen, ”nedsänkt” under Malmskillnadsgatan och Regeringsgatan till Engelbrektsplan i öster, genom den genomsprängda Brunkebergsåsen, som om den hade genomförts skulle betytt rivning av många kvarter längs vägen, möjligen ”torde Norra Latin och Centralbadet kunna bevaras”, som det stod i planen. Säkert var det inte. Av City 67 och intresserade medborgares engagemang kan man kanske lära sig att det lönade sig att höja rösten på den tiden, liksom förhoppningsvis än i dag.

Massor av hus och hela kvarter skulle rivas och tunneln mellan Luntmakargatan och David Bagare gata sprängas bort för den breda motorleden.

Exempelvis skulle hela kvarteret Trädgårdsföreningen i hörnet av Drottninggatan och nuvarande Olof Palmes gata ersätts av ett kontorshus i 13 våningar.

Detta vackra 1880-talshus på David Bagares gata liksom många andra skulle ha rivits om City 67 genomförts.