Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-16 20:00

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/epstein/2011/07/03/ostra-sodermalm-som-forsvann/

Epsteins STHLM

Östra Södermalm som försvann

Grummes kemisktekniska fabrik i hörnet av Gotlandsgatan och Östgötagatan (till höger) som revs för omkring femtio år sedan. Foto: Stadsmuseet.

Jag tog en bild från samma ställe.

På Per Lindroos färglagda teckning ses Grummes fabrik längst till vänster, Bjurholms bryggerikomplex i mitten och gamla Katarina sjukhus (vars miljö är intakt än i dag) längst till höger. (Gotlandsgatan går vågrätt längst ned i bilden. Östgötagatan lodrätt längst till vänster mellan Grummes och Bjurholms).

Är det någon som minns Grummes kemisktekniska fabrik på Östgötagatan mellan Gotlandsgatan och Blekingegatan på Söder? Inte jag! Det var ett väldigt tegelkomplex med mängder av byggnader som härstammade från 1882. Då hette det Såpasjuderiet Grumme & Son och tillverkade tvål, parfymer, kosmetiska artiklar, Watzins keratin och inte minst tandkrämen Stomatol. Hela fabriksmiljön revs för runt femtio år sedan liksom grannkvarteret där en gång Bjurholms bryggeri hade legat.

Bilden med den gamla 1700-talskåken i förgrunden, som ligger vid Blekingegatan i det gamla slitna industriområdet Gropen,  är tagen från Götgatan 1962 av Sigge Hähnel.

Jag fotograferade ungefär samma vy på lördagen. Åsö gymnasium har ersatt industriområdet Gropen. Samma skatteskrapa i fonden som på förra bilden.

Liljeholmens stearinfabrik fotograferad från Danviksklippan 1973. Foto från Trafikkontorets arkiv.

Ungefär samma vy i dag.

Med en nyutkommen bok ”Söder-TUR 1” (Trafik-Nostalgiska Förlaget) av Johan Eriksson och Per Lindroos som guide gick jag runt i lördagens olidliga sommarhetta och jämförde miljöer av i dag med miljöer som försvunnit på östra Södermalm. Jag tittade på Åsö Gymnasium som byggdes på 1960-talet på den plats som kallades Gropen och som till dess bestod av ett ruffigt industriområde med allehanda verksamheter. Jag gick upp på Danviksklippan och betraktade det som en gång var Liljeholmens stearinfabriks myllrande gamla komplex och som fick ge plats för kontor och bostäder i Norra Hammarbyhamnen.  Jag betraktade kvarteret Bunge mellan Nytorgsgatan, Bondegatan, Renstiernas gata och Åsögatan där tolv vackra 1880-talshus revs på 1960-talet för ett storkvarter med intetsägande arkitektur. Jag tittar in i kvarteret intill där Åsö sjukhus som revs i omgångar från 1950-talet och framåt tills det avröjda området slutligen i ordningsställdes som Axel Landqvists Park 1985. Ja så där gick jag fram och tillbaks och svettades på östra Söder på lördagen.

Författaren Johan Eriksson på Bondegatan.

Jag träffar Johan Eriksson som hållit på med boken av och till i fem års tid och letat fotografier och studerat dokument för att kunna skildra det Söder som gått. Han har jobbat tillsammans med Per Lindroos som bidragit med många egna vackra fotografier från 60-talet plus förnämliga illustrationer där han rekonstruerat hela kvarter som rivits. En extra poäng med bilderna i boken är att man kan se exakt var de tagna genom att studera små pilar på intilliggande kartor.

Jag tänker att man snabbt glömmer staden som den var och vänjer sig vid det nya men genom att studera bilder av miljöer som offrats för grävskoporna och jämföra med det som byggts upp istället kan man stanna upp och fundera över utvecklingen och kanske dra nyttiga lärdomar för framtiden om vad som är värt att bevara för framtiden och vad som kan offras.

Jag saknar inte Caltexmacken på Renstiernas gata (Foto: Peter Sjunnefeldt 1966) ...

... men beklagar rivningen av "Bondegatashusen" 1963. Teckning: Per Lindroos.

Så saknar jag till exempel inte bensinmacken på Renstiernas gata som fick ge plats för en liten grön oas skyddad från biltrafiken av en trädridå, men hade gärna sett att de så kallade ”Bondegatshusen” från 1700-talet längst ut Bondegatan hade fått vara kvar särskilt som de inte stod i vägen för någon planerad bebyggelse. Jag instämmer helhjärtat i vad författaren Birger Norman skrev apropå de onödiga rivningarna 1963. Jag citerar direkt ur boken: ” Att förnya samtidigt som man bevarar tidstypiska accenter, stildrag som på ett utsökt sätt vittnar om att staden har en historia. Ett sådant sätt att planera och bygga innebär en realistisk insikt: att ´vi som präglar ett par decennier i senare hälften av 1900-talet är på tillfälligt besök i ett större sammanhang!´”.  Så sant!

Med spänning ser jag fram mot del 2 av Söder-TUR som ska gestalta västra Södermalm på samma sätt som den första delen gestaltar östra Södermalm.