Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-04-18 19:03

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/epstein/2011/07/22/radioglimtar-fran-kollolivet-pa-barnens-o-under-60-talet/

Epsteins Stockholm

Radioglimtar från kollolivet på Barnens Ö under 60-talet

Tvättgranskning på Storgården i början av 60-talet.

Hopptornet på Storgården, numera rivet sedan många år.

Storgården hette en numera nedlagd pojkkoloni som med sina stolta traditioner ansåg sig för lite mer än de andra kolonierna på Barnens Ö fram till 1960-talet. Storgården var från början en ”läroverkskoloni”, till skillnad från övriga kolonier som rekryterade sina kollobarn från Stockholms folkskolor. Som kollopojke på 1950-talet blev man itutad den så kallade Storgårdsandan. Storgårdspojkar skulle alltid uppträda hövligt, ärligt och artigt. Inget fel i det. Men det fanns kanske lite för mycket av auktoritära sedvänjor med visselpipor och uppställningar, tvättgranskning och städgranskning, obligatoriska simprov och lite för inrutade dagsprogram kan jag tycka så här i efterhand.  Men det var också en innerlig gemenskap som utbildades mellan alla på kollon eftersom man levde tillsammans under två månader dygnet runt isolerad från det traditionella stadslivet. Och det fanns en klar ambition hos ledarna att hela tiden ordna lekar och tävlingar och evenemang för kollopojkarna.

Jag själv som ledare på Storgården för snart femtio år sedan.

Som kolloledare på samma Storgården de sex första åren på 1960-talet kände jag ett visst inre motstånd mot de gamla traditionerna som det dock tog lång tid att frigöra sig från. Först när jag 1967 blev föreståndare för en annan koloni, Parkudden, också den på Barnens Ö, hade tiden kommit att definitivt bryta med det gamla. Det skedde dock amatörmässigt och ibland misslyckat. Stormöten infördes på Parkudden där barnen skulle bestämma om det mesta. Det blev fiasko. De var inte intresserade. Barnen fick läskedryck till mellanmål. Ambitionen var att kollobarnen inte skulle ha det sämre än sina bättre bemedlade kompisar som tillbringade sommarlovet med föräldrarna. Men märkligt nog, kan jag tycka så här i efterhand, kom vi i personalen inte på att det skulle vara bättre med blandkollo, dvs. flickor och pojkar på samma koloni. I det avseendet satt fortfarande den gamla Storgårdsandan kvar hos oss ledare.

Badviken på Storgården. Kvällstvättning ute på en flotte.

Men hur upplevde då pojkarna på Storgården åren i början på 1960-talet när jag själv var ledare där? Besked om detta ges i ett radioprogram som sänds på Radio Lidingö, 97,8, i morgon (lördag 23 juli) kl 15-16 (och lördagarna 6 och 13 augusti samma tid) med repris påföljande onsdagar kl 22.30. Det är Janne Malmqvist som ger minnesglimtar från sin tid som kollokille på Storgården under dessa år (för snart 50 år sedan) i sitt program Toppensommar-tillbaks till 60-talet, där han också spelar ymnigt med härlig 60-talsmusik med bland andra Marianne Faithful, Cliff Richard, Hollies och Elvis med flera.