Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-27 07:13

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/epstein/2011/12/13/jag-star-och-blickar-ut-over-slussen/

Epsteins STHLM

Jag står och blickar ut över Slussen ...

Fuktigt ligger diset över Slussens näs mellan Mälaren och Saltsjön. Historisk är vinterkvällen måndagen den12 december 2011. Klockan visar 21:19 uppe på Katarinahissen.

Slussen på måndagskvällen efter det historiska beslutet att riva anläggningen.

Jag tar det mjölksyrekrävande trätrapporna upp mot Klevgränd och viker med tung andhämtning av över viadukten bort mot det sedan länge oanvända och oreparerade hissmaskineriet och blickar ut över klöverbladen som ska rivas och ser bort mot Riddarfjärden och horisonten med Stadshuset mitt i panoramat där jag just bevittnat diskussionen och det för Stockholms hjärta historiska beslutet att riva hela Slussen och bygga en ny omdebatterad anläggning som abrupt skiljer av Gamla stan från Södermalm i olika nivåer i stället för att som nu binda ihop de båda stadsdelarna i ett sammanhang.

Stadsbyggnadsborgarrådet med en sten från Slussen i talarstolen i kommunfullmäktige under Slussendebatten.

Jag tänker på den tre timmar långa debatt som just avslutats i Stadshuset. Flera politiker i den borgerliga alliansen talade om den sunkiga, otrygga och pissdoftande Slussen. Men är verkligen Slussen sunkig, otrygg och pissdoftande. Jag tycker inte det. Det luktar märkligt nog inte mer urin på Slussen än på flera andra håll i stan, exempelvis vid Gamla stans tunnelbana utanför ingången mot Riddarholmen. Att Slussen skulle vara en otrygg plats har upprepats så många gånger att det blivit en sanning. Jag känner ingen som känt sig otryggare på Slussen än på andra platser i stan. Stadsbyggnadsborgarrådet Regina Kevius (m) visade upp en stor sten från Slussen när hon stod i talarstolen som bevis på hur farlig Slussen i sitt nuvarande skick är. Men orsaken till att Slussens ytbetong lossnar och de rostiga armeringsjärnen träder i dagen är ju att Slussen inte ansvarsfullt underhållits på decennier.

Oppositionspartierna vill alla bygga om Slussen men anser på olika grunder att det av den borgerliga alliansen favoriserade Foster och Bergs bearbetade förslag är en kompromiss med många brister: kollektivtrafikresenärerna från Nacka och Värmdö kan få upp till 500 meter att gå genom en kommersiell gallera när de ska byta från buss till tunnelbana, tillgängligheten för funktionshindrade blir sämre än i dag, de nya husen som ska byggas vid Stadsgården kommer att skymma utsikten liksom de så kallade genomskinliga husen på Södermalmstorg, all fordonstrafik mellan Söder och Gamla stan samlas i en åttafilig kraftigt lutande motorvägsliknande bro bred som Essingeleden och belägen 27 meter ut i Saltsjön jämfört med i dag, för den som ska gå från Gamla stan till Söder blir det att ta sig upp för en sträcka motsvarande ett fyravåningshus eller åka hiss eller rulltrappa inne i gallerian.

Slussenbeslutet är taget i kommunfullmäktige. Alliansen segrade. Finansborgarrådet Sten Nordin (m) intervjuas av Svt.

Så pågick diskussionen i över tre timmar innan det historiska beslutet fattades med tre rösters övervikt och stadens politiker övergick från de politiska diskussionerna och meningsmotsättningarna i rådssalens talarstolar till en gemytligare samvaro vid det gemensamma julbordet.

Jag står och blickar ut över Slussen och tänker hur genial hela klöverbladskonstruktionen är och hur väl den fungerat i alla år men också vilken framtida potential den skulle kunna ha haft. Hur många outnyttjade utrymmen finns det inte på dagens Slussen, ta bara den stora oanvända planen utanför Blå Bodarna åt Gamla stanssidan, eller den runda plats ovanför Blå Bodarna som en gång i tiden var en genomskinlig kupol. Där skulle man kunna ha anlagt utomhuscaféer på somrarna likt den för jämnan fullsatta servering som finns nedanför Karl XIV Johan-statyn utanför Debaser. De nuvarande körfälten för privatbilismen skulle kunnat ha minskats till förmån för bussar, fotgängare och cyklister. Allt förutsatt att man renoverade hela anläggningen i grunden och återställde den i nyskick.

Men nu är det som det är. På 1970-talet fanns avancerade tankar på att riva hela Östra Mariaberget, Stockholms största sammanhängande 1700-talsbebyggelse som då hade fått stå och förfalla i väntan på rivning i många år. Men Per Anders Fogelström och andra kulturpersonligheter insåg den gamla arkitekturens oskattbara värde och lyckades skapa opinion för en upprustning och ett bevarande. Något som väl knappast någon Stockholmare ångrar i dag. Kulturpersonligheterna som engagerade sig i Slussen lobbade förgäves för ett förslag (Kulturslussen) till ombyggnad som på ett helt annat sätt än det nu beslutade tog till vara Slussens karaktär. Synd att de misslyckades. Även om jag personligen tycker att en renovering av nuvarande Slussen hade varit det bästa alternativet att satsa på för framtiden. Jag vet att andra tycker annorlunda. Men vi lever ju i en demokrati med yttrandefrihet så jag tar mig rätten att utrycka min uppfattning och respekterar att andra tycker annorlunda.

Till sist tar jag en vykortsbild av Stockholms vackraste utsikt, konstnärernas genom tiderna mest använda Stockholmsmotiv, innan jag åter spänstar ner för Thor Modéens trappor och trygg men lite vemodig tar mig fram genom Slussens vindlande gångar utan att känna tillstymmelse av någon urindoft.