Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-22 11:06

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/epstein/2012/04/22/dans-ar-det-svaraste-som-finns/

Epsteins STHLM

Dans är det svåraste som finns

Öppet hus på Lasse Kühlers dansskola vid Tegnérlunden. Jag gick dit. Vi var två som tittade på när hundra personer lärde sig dansa Lindy Hop. Läraren instruerade. Gamla och unga tränade stegen, 1-2-3-4-5-6-7-8. Musiken satte igång. Alla dansade i takt med mjuka följsamma rörelser som om de aldrig gjort annat än dansat Lindy Hop i hela sitt liv. Lika obegriplig var synen för mig som alltid. Hur kan man räkna stegen och lyssna på musiken och hålla takten samtidigt? Det går ju inte. Alla lyckades ändå. Hur är det möjligt? Hur bär de sig åt? Finns det något svar?

Jag erinrade mig danslektionerna på Barnens Ö för femtio år sedan. Vi pojkar på Storgårdens kollo skulle lära oss dansa inför mötet i Båthuset vid kanalen med flickorna på Östergårdens kollo. Köksorna var lärare på danslektionerna i stora Lekstugan. Jag gav snart upp. Jag kom i otakt och trampade de kvinnliga danslärarna på fötterna hela tiden när vi skulle lära oss foxtrot 1-2-3-4 och ännu svårare var det att dansa vals, inte utan musik, då kunde man koncentrera sig på stegen, men med musik var det inte utförbart. Om jag lyssnade på musiken lyckades jag inte räkna stegen och om jag räknade stegen kunde jag inte lyssna på musiken. Det var omöjligt 1953 och det är omöjligt 2012. Hur bär sig alla andra åt? Det är mig en gåta utan svar. Men jag har förstått att det är möjligt utan att ana hur det går till.