Staden inkompetensförklarar Mark- och miljödomstolen

Alliansmajoriteten i Stockholm stad har som bekant beslutat att överklaga Mark- och miljödomstolens domslut att upphäva detaljplanen för Nya Slussen (först måste staden dock beviljas s.k. prövningstillstånd).

Skälet till Mark- och miljödomstolens domslut var att utsikten och värdet för det s.k. Glashuset vid Stadsgårdsleden, trots gällande skyddsföreskrifter, kraftigt skulle komma att försämras om planen genomförs med nya skymmande hus byggda ovanpå den överdäckade Stadsgårdsleden framför Glashuset. Glashusets ägare Atrium Ljungberg fick alltså rätt. Nu har staden förhandlat med Atrium Ljungberg som får ekonomisk kompensation och rätt att själv byggda de omstridda husen vilket båda parter förklarat sig nöjda med.

Staden menar i sitt 27-sidiga överklagande att skyddsföreskrifterna för Glashuset (som Mark- och miljödomstolen hänvisade till i sitt domslut) inte omfattar själva utsikten utan bara fasaden som sådan. Vidare att behovet av förtätning i stadens centrala delar och de nya husens funktion som bullerskydd för den planerade Katarinaparken motiverar att husen byggs framför Glashuset. Dessutom anförs att de nya husen behövs för att skapa en trygg miljö och en levande stad med restauranger och caféer i bottenplanen.

Dessa synpunkter utvecklas mångordigt i överklagandet samtidigt som Mark- och miljödomstolen inkompetensförklaras då den inte funnit att staden angivit några skäl för att de fyra husen behöver byggas framför Glashuset. Så här står det i bl.a. i stadens överklagande

”Domstolen har inte beaktat dessa starka allmänna intressen. Domstolen tycks överhuvudtaget inte ha gjort någon värdering av vad staden framfört angående det allmänna intresset av de fyra byggrätterna. Domstolen påstår till och med att det inte angetts någon särskild bakgrund eller förklaring till behovet av byggrätterna framför Glashuset och att kommunen först i mark- och miljödomstolen angivit att det i finns ett behov av förtätning av befintlig stadsmiljö för att utnyttja befintlig infrastruktur och byggande av centralt belägna kontor och centrumbebyggelse med nya arbetsplatser.”

”Mot bakgrund av detta är domstolens skrivning anmärkningsvärd. Om domstolen skulle ha satt sig in i ärendet på det sätt som Ärendelagen föreskriver skulle det ha stått klart för domstolen att behovet var formulerat i planhandlingarna. Att det inte stått klart för domstolen tyder på att domstolen inte satt sig in i ärendet. Kommunen menar således att domstolen inte har fullgjort de skyldigheter som åligger domstolen enligt Ärendelagen.”