Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-08-17 15:04

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/epstein/2015/04/18/atertraffen-i-storkyrkoskolan/

Epsteins STHLM

Återträffen i Storkyrkoskolan

På Själagårdsgatan i Gamla stan mötte jag ett fyrtiotal elever (på 50-talet) i Storkyrkoskolan ...

... på väg till återträffen i sitt gamla plugg ...

... där de fick återse sina gamla klassrum under ledning av Göran Josephzohn, i mitten,  (och några unga nutida elever som spontant dök upp) ...

... och förgyllde återträffen ...

... som till stor del kom att handla om outplånliga minnen av gemensamma lärare.

Tre av deltagarna i återträffen. Från vänster: Kurt Alm, organisatören Anders Hansson och initiativtagaren Stellan Gjersvold.

Smygrökningen på 50-talet i Storkyrkoskolan skedde i Mårten Trotzigs gränd, berättade en av de lätt grånade f.d. elever som hade återträff och gick en rundvandring i Storkyrkoskolan på fredagen.

”Det var på den tiden man hade välskrivning, bläckhorn och bläckpenna och när man var godkänd fick man tillåtelse att skriva med reservoarpenna”, minns en av de gamla eleverna under rundvandringen som leddes av Göran Josephzohn, personal på skolan.

Annars var det mest tal om de gemensamma lärarna som satt outplånliga spår i de gamla elevernas sinnen, inte minst ”Ärtan”. ”Han var egentligen snäll. Men om man hade gjort något fel vred han om håret där bak och drog så att det gjorde ordentligt ont”, minns Christina Tistam.

”Fröken Waldén” lämnade också varaktiga minnen hos sina elever. ”Hon slog med en linjal på elevens utsträckta fingrar som bestraffning”, minns Anders Hansson.

Kurt Alm som gick i Storkyrkoskolan 1948-1952 minns papegojan som satt i ett fönster ovanför ”fyllecellen” i hörnet av Baggensgatan. ”Den hade lärt sig en del kraftuttryck av klienterna i cellen och när den högljutt började härma dessa hördes det in i klassrummet och fröken sa till att vi skulle stänga fönstret”.

Han minns också den omtyckta fröken Beckman. Hon dog för inte så många år sedan 104 år gammal. När Kurt Alm besökte henne på Ersta var hon 102 år. ”Och här kommer Kurt som kom ihåg saker så bra sade hon till mig fast det var jag som tyckte det var hon som kom ihåg bra eftersom hon mindes mig så bra bland alla sina elever”.

Ja, tänkte jag själv under rundvandringen, om lärare visste vilka djupa outplånliga intryck de sätter hos sina elever skulle de kanske inte vågat bli lärare. Själv minns jag de underbart snälla ”fröknarna” Margit Hernefors och Deliath Carlsson från Gustav Vasa folkskola i slutet av 40-talet och de som jag upplevde det då, utstuderat elaka manliga lärarna i Vasa Real i början av 50-talet, jympamajjen kapten Ringqvist, som inte drog sig för att personligen själv leda mobbningen och förnedringen av s.k. "klumpiga" elever som inför klassens skrattsalvor  beordrades att att utföra för dem omöjliga gymnastiska uppgifter som att t. ex. hoppa över en bock och matteläraren Pripp och engelskaläraren Lagergren, som båda tycktes njuta av att håna okunniga elever. Återträffar väcker minnen. Fram för fler återträffar.