Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-08-05 14:35

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/epstein/2015/09/01/konsten-i-citybanan-presenterad/

EPSTEINS STOCKHOLM

Konsten i Citybanan presenterad

Laminerade kolteckningar av olika förstorade föremål är konstnären Anders Kappels bidrag  ...

... till utsmyckningen av Citybanans nya station vid Odenplan ...

... som presenterades vid en pressvisning på tisdagen  i Citybanans nya pendeltågsstation vid Centralen ...

... också konsten som ska pryda Stations City presenterades, bland andra konstnären Juri Markkulas verk ...

... La Divina Commedia, som består av 160 000 sprutmålade glasmosaiker i skiftande färger.

Trettioåtta upp till sex meter höga kolteckningar i laminerat glas kommer att pryda pendeltågsstationen vid Odenplan när den öppnar om knappt två år. Skapare är Anders Kapsel, en av fjorton konstnärer som fått uppdraget smycka Citybanans båda nya stationer City (Centralen) och Odenplan.

Illustrationer av samtliga fjorton konstnärers verk visades för pressen på tisdagen och kommer att visas för allmänheten från och med i morgon på T-centralen vid rullbandet till den blå linjen.

Anders Kappels verk kommer att finnas i tre rulltrappsschakt vid Odenplan mellan pendeltågsstationen och tunnelbanan. Kolteckningarna föreställer en cykelkedja, en skoklack, en obegriplig medeltida alkemimaskin, en strumpebandshållare med mera, alla med förebilder hämtade bland annat ur gamla varukataloger och ur gamla böcker från AstraZenecas boksamling som en gång fanns i Lund.

Konstnären Juri Markkula ägnade förra hösten åt att sprutlackera 160 000 små glasmosaiker i fjorton skikt som tillsammans ska bilda verket ”La Divina Commedia”, med en blinkning till Dantes Den gudomliga komedin.

Så här säger han bland annat om sitt verk som placeras i Station City (vid Vasaplanuppgången):

”Det är vid entréhallen vår resa börjar. Vi förbereder oss för att stiga ner i underjorden. Men det är inte de ett hundra sångerna om helvetet, skärselden och paradiset det handlar om här, utan om att färdas i sällskap.

Det första vi ser är en färgskimrande vägg belyst ovanifrån av dagsljus, ett myller av glasmosaik i ständigt skiftande färger av guld och grönt omger oss. Färgerna skiftar beroende på hur betraktaren rör sig. Med vår egen kroppsliga rörelse uppstår hela tiden nya färger utifrån vår personliga synvinkel. Alla ser samma sak, fast annorlunda, och ingen ser exakt samma färg samtidigt.”