Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-19 17:21

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/epstein/2015/09/14/pa-kulturarvsdagen-besokte-carl-oscar-92-sin-barndomstrakt/

Epsteins STHLM

På kulturarvsdagen besökte Carl-Oscar, 92, sin barndomstrakt

Carl-Oscar Johansson, 92, var tillbaka i sin barndomstrakt vid Nacka gård på söndagen, på kulturarvsdagen, ...

... och mindes när det fanns kor  och hästar i Nacka gårds ladugård och kvarnarna vid Nacka ström malde mjöl i hans barndom ...

... och på Nacka gårds ladugårdsbacke smidde Erik Eklund järn såsom man gjorde på medeltiden ...

... och hembygdsguiden Susanne Carlsson berättade om ...

... Nacka gård med omgivningar ..

... som den gamla rättarbostaden vid dammen som hamnade lågt när gamla landsvägen blev Ältavägen på en högre marknivå.

Hembygdsguiden Susanne Carlsson berättar om den gamla kyrkan vid Nacka gård (man vet inte exakt var den låg). Den revs 1902 (men kyrkfönstren finns kvar i en villa i Saltsjö Duvnäs och predikstolen i Nacka kyrka) och Susanne Carlsson berättar om galgbacken på höjden på andra sidan Nacka ström där de dömda hängdes i den grå forntiden, synliga från långt håll andra till varning och med sina brustna ögon riktade mot kyrkan.

Det är kulturarvsdagen denna söndag och ett femtiotal personer har följt med på guidningen i resterna av det gamla brukssamhället längs Nacka ström. Turen avslutas på Nacka gamla kyrkogård som anlades på 1600-talet. Själva brukssamhället är ännu äldre. Järnbruket anlades under Gustav Vasas styre på 1500-talet liksom de äldsta kvarnarna som en gång i tiden drevs med vattenkraft, effektivt eftersom fallhöjden i Nacka Ström var 18 meter mellan Dammtorpssjön och Järlasjön.

Carl-Oscar Johansson, 92, numera boende i Hässelby, har dagen till ära kommit på besök till sin gamla barndomstrakt. Han sitter på en stol på Nacka gårds ladugårdsbacke och språkar med nuvarande ägaren till Nacka gård Maria Lindholm. Carl-Oscar Johansson föddes i ett hus (sedan länge rivet) intill Nacka gård och minns kvarnen som var igång och malde mjöl och förde ett hiskeligt väsen när han som pojke för mer än åttio år sedan gick förbi på vägen till skolan och han minns när det fanns kor och hästar i ladugården. ”Djuren försvann 1939”, berättar han.

På ladugårdsbacken lite längre bort står Erik Eklund och smider ungefär på samma sätt som man gjorde på medeltiden. Och Maria Lindholm säljer fika och hembakta bullar till facila priser och berättar livfullt om ett original som en gång bodde i den gamla rättarstugan som fortfarande finns kvar tillsammans med flera gamla byggnader i det som brukar kallas Nackas hjärta och som det är så lätt att susa förbi med bilen på Ältavägen (såsom jag själv gjort många gånger) utan att närmare reflektera över att här existerar än i dag resterna av ett litet samhälle med rötter i medeltiden, ett kulturarv med ett annat ord.