Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Epsteins STHLM

Suzanne de Laval: ”Barnen bortglömda i stadsplaneringen”

11

Forskaren Suzanne de Laval vill återföra  barnperspektivet i stadsplaneringen  …

21

… berättade hon när hon släppte sin bok ”Bygga stad för barn” och utfrågades av Li Pamp i Moderna Museets och ArkDes foajé på fredagen. Till vänster står Lisa Daram, redaktör för Arkus som givit ut boken.

1217liten

Suzanne de Laval är ingen vän av baracker på skolgårdar, en vanlig företeelse (här exemplet Gustav Vasa-skolan) …

4127

… däremot av barns och ungdomars medverkan i stadsplaneringen. I boken nämner hon bland annat Rosa Pantern (bilden från invigningen för ett drygt år sedan) som ett positivt exempel. Rosa Pantern är en streetbasketplan i Rissne i Sundbyberg som ett gäng tjejer fått vara med och planera. Planen har en rosa panter målad i mitten, också linjerna är rosa och belysningen uppgraderad. Både tjejer och killar gillar att spela där och och strul och förstörelse har minskat i stadsdelen.

”En bra miljö för barnen är en bra miljö för alla.” Det sade arkitekten och teknologis doktorn Suzanne de Laval när hennes bok ”Bygga stad för barn” (utgiven av forskningsstiftelsen Arkus) släpptes på fredagen.

Men mycket av det som byggs och planeras i dag är inte bra för barn. Hon tog den av Stockholms politiker hyllade nya stadsdelen Hammarby Sjöstad som ett exempel. Där stod barnperspektivitet i centrum i början av planeringen men försvann efterhand. Fler barnfamiljer än beräknat flyttade in. Den lilla parkyta som finns är otillräcklig och slits snabbt ned. Bristen på förskolor och skolor är stor.

På 1960- och 1970-talen fanns och tillämpades forskningsbaserad kunskap om barn och deras beteende i den offentliga miljön. Men på 1980- och 1990-talen hände något, tillämpningen upphörde. När skolan kommunaliserades och friskolereformen infördes på 1990-talet och statliga normer och regler avvecklades hamnade omsorgen om barnens miljöer mellan stolarna. Friskolor och förskolor öppnades helt utan eller med minimala gårdar.

Suzanne de Laval exemplifierade också med bruket att bygga bostadshus på skolgårdar vilket medför fler barn och baracker på skolgårdarna och ännu mindre yta per barn. ”Jag är chockad att utbildade planerare kan godkänna detta”, sade hon.

Hon vill att barnen själva ska få vara med i planeringen (och få sitt utrymme i det färdiga resultatet). Detta kan ske på olika sätt vilket hon redogör för i sin bok som också är en diger kunskapsöversikt med en litteraturlista innehållande mängder av forskningsrapporter om barns behov i stadsmiljön, en liten bibel, inte minst för storstädernas stadsplanerare och kommunalpolitiker som hon uppmanar att göra barnkonsekvensanalyser när nybyggen och förtätningar planeras på samma sätt som man gör miljökonsekvensanalyser.