Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-23 00:48

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/epstein/2016/02/24/radhuset-100-ar-ar-sig-inte-riktigt-likt/

Epsteins STHLM

Rådhuset, 100 år, är sig inte riktigt likt längre, men sevärt ändå

Rådhuset på Scheelegatan har just fyllt 100 år. Den gamla "Vasaborgen" är sig lik till det yttre ...

... men kraftigt förvandlad interiört.

Utan den stora ombyggnaden för knappt tio år sedan hade tingsrätten varit tvungen att flytta från huset berättade rådman Henrik Lagergren (längst till vänster) när han visade runt i huset för medlemmar i Samfundet S:t Erik. Här berättar han om motivet på den bärande pelaren i bottenvåningen med scener ur den nordiska mytologin gjord av bildhuggarbröderna Aron och Gustaf Sandberg.

Trots den stora ombyggnaden finns mycket att se inne i rådhuset som är öppet för allmänheten att besöka efter en flygplatsliknande inpasseringskontroll. Här det av konstnären Brocke Blückert målade taket i galleriet en trappa upp. Högst upp i bilden ses just rådhuset, uppochner från detta perspektiv.

Även exteriört finns mycket att se för den som stannar till en stund och begrundar. Här drivs "de första brottslingarna" Adam och Eva ut ur paradiset. Bildhuggaren Gustaf Sandbergs relief ingår i en triptyk ...

... som sitter på de två s.k. stigluckorna, den här vid Scheelegatan  och den andra vid Kungsholmsgatan ...

... där också Gustaf Sandbergs brunn Justitia står ...

... som kanske skulle behöva en ny namnskylt. Gustaf Sandberg dog faktiskt 1958, vilket inte framgår av den anfrätta skylten som sitter där i dag.

Om man man inte varit i Stockholms rådhus vid Scheelegatan någon gång tidigare blir man kanske lätt förbryllad när man stiger in i den svenska nationalromantikens högborg som just fyllt 100 år och till det yttre är sig i stort sett lik från när den byggdes, men interiört delvis är förvandlad till en oskön blandning mellan en moderna galleria och en rymdstation.

Jag undrar hur arkitekten Carl Westman (1866-1936) skulle ha reagerat om han hade kunnat se metamorfosen. Hur kunde det bli så här?

Rådman Henrik Lagergren som guidade en grupp från Samfundet S:t Erik förklarade bakgrunden. Om inte den radikala inre ombyggnaden skett för knappt tio år sedan hade tingsrätten varit tvungen att flytta och huset fått en annan hyresgäst som kanske byggt om interiören ännu mer. Så fick det bli som tingsrätten ville. Det är inte vackert. Men numera funktionellt och säkert, förhoppningsvis.

Det finns trots allt mycket kvar av originalbyggnaden även i det inre om än inte allt är tillgängligt för allmänheten. Men mycket är tillgängligt och klart sevärt som exempelvis de båda bildhuggarbröderna Aron (1873-1959) och Gustaf Sandbergs (1876-1958) utsökta stenreliefer på många ställen i huset, inte minst på den bärande pelare (Valans pelare kallad) som på bottenvåningen är dekorerad med motiv ur den nordiska mytologin, galleriet en trappa upp med Brocke Blückerts (1887-1956) utsökt målade tak och två trappor upp Peter Tillaeus 1700-talskarta över Stockholm i uppförstorat skick, liksom en pendang av den kartan som visar stadens utseende 1915, när rådhuset byggdes. Intill står Kopparmatte, symboliserande straffet för den som begått någon brottslig handling.

Det är alltså fritt fram för allmänheten att stiga in i huset, knalla runt och titta och fotografera. Något som rekommenderas. Först måste man dock passera en flygplatsliknande kontroll. Men det är det värt.

Annars finns förstås mycket att se även på utsidan för den som ger sig tid att stanna upp, som till exempel Gustaf Sandbergs stenreliefer på de två så kallade stigluckorna, den ena vid Scheelegatan, den andra vid Kungsholmsgatan, som visar människans första brott och straff, nämligen Evas överlämnande av äpplet till Adam och det därav orsakade syndafallet, utdrivandet ur paradiset. Ävenledes, på fasaden mot Polishusparken, en stor stenrelief efter vädersolstavlan, Gamla stan avbildad under 1500-talet. Och en vacker brunn, Justitiabrunnen kallad. Med mera, med mera.

PS. Två utmärkta böcker utgivna på Stockholmia förlag för den som vill fördjupa sina kunskaper i ämnet är: Bröderna Aron och Gustaf Sandberg, Bildhuggarna (2000) av Eva Tivell och Maja Sandberg samt Rättvisans borg, rådhuset 100 år (2015) av Ann-Sofie Arvidssson m.fl med foto av Carl Johan Erikson.