Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-12-09 07:35

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/epstein/2016/03/28/en-glutt-in-i-prins-eugens-eks-inre/

Epsteins STHLM

En glutt in i Prins Eugens eks inre

Jag kikade in med kameran i en liten öppning i stammen på Prins Eugens ek på Waldemarsudde ...

... och fann en stödjande konstruktion av trä och stålrör (och lite spindelnät) finurligt dold ...

... bakom en jättelik barkbeklädd "stamdörr" ...

... istället som förr cement och betong ...

... för att stödja det väldiga trädet ...

... med sitt elefantfotliknande fäste i marken.

Prins Eugens ek på Waldemarsudde, stadens största, drygt åtta eller nio meter i omkrets, beroende på hur högt upp på stammen man mäter, mer än tusenårig eller runt fyrahundra år gammal, beroende på vilken expert man lyssnar på, i alla händelser ett imponerande träd, som varit med om ett och annat, och som redan på 1930-talet fick en stor ihålighet plomberad, dvs igenfylld med 27 hästlass sten och cement, enligt den flitige naturskildraren Gunnar Brusewitz (1924-2004) i boken Stockholm - staden på landet.

Prins Eugens från början trestammiga ek har också råkat ut för ett par blixtnedslag på 1950-tiotalet, som gjorde att den förlorade en av stammarna och fick en av de två kvarvarande spräckt och igenfylld med numera avlägsnad betong, ersatt av en inifrån stammen stödjande träkonstruktion med stålrör som döljer sig bakom ett slags ”stamdörrar” bestående av nät täckta med ekbark, som jag tolkar det. Jag kunde inte låta bli att genom en liten öppning glutta in i Prins Eugens eks inre med kameran. Fascinerande. Och nu väntar jag bara på att den snart ska grönska igen för 400:e eller 1000:e gången.