Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-20 06:41

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/epstein/2016/04/02/pa-kungsholmen-i-kunnigt-sallskap/

Epsteins STHLM

På Kungsholmen i kunnigt sällskap

Rätta artikel

Ulrika Eleonora Kyrka på Kungsholmen har fått sitt namn efter  Karl XII:s mamma ...

... berättade, bland mycket annat, Kurt-Allan Paulsson (mitt i bilden) vid en stadsvandring på lördagen. Här i Kronobergsparken berättade han om barndomens vilda kubbningar ...

... och på Kungsholmens bibliotek fortsatte Kungsholmstemat när Kjersti Bosdotter berättade om Kungsholmsbon och arbetarförfattarinnan Maria Sandel ...

... och visade tidigare okända bilder på författarinnan (här till höger, förmodligen modern till vänster).

Karl XII:s mamma Ulrika Eleonora (ej att förväxla med dottern, Karl XII:s syster, som också hette Ulrika Eleonora) fick ge namn åt Kungsholms kyrka som byggdes på vantmakaren (tygfabrikören) Anders Henriksson Slorffs tomt på 1600-talet. Kurt-Allan Paulsson i Kungsholmens hembygdsförening berättar. Vi står ett gäng på runt femtio personer utanför kyrkporten och lyssnar på den mångkunnige när han leder lördagens stadsvandring från kyrkan till biblioteket på Hantverkargatan.

Själv minns jag plötsligt ett fragment från min barndom när jag står här och låter blickarna fara över till andra sidan Hantverkargatan mot det sedan länge rivna huset i 11:an där jag bodde och vi (min kompis Rickard och jag, hette han verkligen Rickard, jag är inte säker), två femåringar, lade stenar och ettöringar på spårvagnsspåren för att se vad som hände när 2:an passerade förbi på skenorna. Kopparmynten plattades till medan stenarna bara flög iväg.

Också Kurt-Allan Paulsson delar med sig av sina barndomsminnen från Kungsholmen när vi så småningom kommer fram till Kronobergsparken vid vilken han växte upp. Men på vägen dit berättar han om kurhuset i hörnet av Hantverkargatan och Parmmätargatan dit stadens prostituerade på 1800-talet var tvungna att komma och besiktiga sig för att visa att de var fria från veneriska sjukdomar och vidare om Piperska muren, malmgården och greve Carl Piper som red åt fel håll vid slaget i Poltava 1709 och blev rysk krigsfånge och att hans hustru Christina vägrade att lösa ut honom och om de väldiga trädgårdarna på Kungsholmen i gången tid och om Rådhusets arkitekt Carl Westman som tyckte det ”imperiala” polishuset i grannskapet var så fult att han vägrade att ens titta på det.

Så är vi framme vid Kronobergsparken och Kurt-Allan Paulsson berättar om barndomens vilda kubbningar mellan de olika gängen i trakten och om de branta backarna i parken med hemsnickrade namn som Himmelsbacken och Svängis som de åkte ned för på vintrarna och om försäljaren som från en korg sålde varma munkar för en femöring, bakverk som det var en lycka i livet att någon enstaka gång kunna köpa och njuta av. Lycka var också när trägungorna monterades upp för säsongen i maj efter vinterförvaringen. På kvällarna låstes de fast av de uniformerade parkvakterna. Gunga fick man bara göra dagtid på trettiotalet.

Sannerligen är det givande att flanera runt i kunnigt och spirituellt sällskap. Och som det inte var nog med Kurt-Allan Paulsson, som frikostigt delade med sig av sin lärdom och sina barndomsminnen, fortsatte lördagens Kungsholmstema inne på biblioteket där Kjersti Bosdotter berättade om Kungsholmsbon, hemstickerskan och arbetarförfattarinnan Maria Sandel (1870-1927) som orättvist har kommit i skymundan i den svenska litteraturhistorien. Den som vill veta mer om Maria Sandel beger sig lämpligen till ABF-huset på söndagen (3 april) klockan 14. Då berättar litteraturvetaren Beata Agrell om Maria Sandels författarskap.