Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-20 18:51

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/epstein/2016/05/14/forsta-gangen-jag-atit-lov-fran-lind-och-stekta-maskrosstjalkar/

Epsteins STHLM

Första gången jag ätit löv från lind och stekta maskrosstjälkar

Rätta artikel

Almens frukter plockas och provsmakas ...

... och sommargyllen plockas på vandringen där syftet var att plocka ätbara vilda växter ...

... med trädgårdsmästaren Emilia Rekestad (till vänster) som guide.

De insamlade växterna tillagades sedan på en tältspis och ett s.k. raketkök av Erik Sjödin (längst till vänster) ...

... som "spaghetti" av stekte maskrosstjälkar ...

... och sallad på kirskål och stormåra blandat med unga blad från lönn, lind och alm, dekorerad med maskrosblommor  ...

... vilket allt förtärdes vid en trevlig samvaro i slakthusateljéernas lokal.

Specialisten på ätbra vilda växter, trädgårdsästaren Emilia Rekestad, ledde en växtvandring ordnad av Slakthusområdets hembygdsförening. Först stannade vi till vid en stor samling maskrosor intill Bolidenvägen. Allt på maskrosorna är ätbart förklarade, Emila Rekestad.

Sedan smakade vi på almens ljusgröna frukter direkt från trädet femton meter från tunnelbanan som susade förbi norrut mot Globen. Vi tuggade lite på unga lönnlöv, plockade ett fång kirskål.

Det mesta i naturen går att äta, försäkrade Emilia Rekestad, barkbröd till exempel, bröd bakat på barkmjöl, som betraktas som nödföda  hos oss anses i vissa andra kulturer vara en läckerhet. Men hon varnade också för giftiga växter som vildpersilja, tibast och odört, dödligt giftiga.

När växterna insamlats tillagades de på en mobil tältspis och en så kallad raketspis hanterad av konstnären Erik Sjödin som i sitt konstnärsskap utforskar alla aspekter på förhållandet mellan människan och elden.

Löktravssmöret smakade väldigt bra på smörgåsen. Salladen på kirskål och stormåra blandat med unga blad från lönn, lind och alm, dekorerad med maskrosblommor och violer var det inget fel på, inte heller ”spaghettin” stekt på maskrosstjälkar. Dessutom skedde måltiden i trevligt sällskap. Och en öl till var ju inte helt fel förstås.

Jag hade inte innan vandringen trott att det fanns så mycket av ätbara vilda växter här, i naturen bara ett stenkast från Slakthuset. Men det fanns det alltså.